Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonard Fredrik Rääf (d. 1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det också 30 år, innan Rääf åter infann sig vid någon riksdag, »ty»,
skrifver han 1846, »han hade foga förtroende till representativa
statsformer uti deras nya skick». Och då vittnar han ångerfullt: »Jag har
sjeif arbetat på förändringar i skjutsfrågan, men fåfängt, emedan
hinder möta — — genom hvilkas uppräknande jag skulle, om tiden
medgåfve, kunna tydligt ådagalägga ogörligheten — — af väsentliga
förändringar i nuvarande skjutsningssätt.» Och liksom af ordet erinrad
om de förbindelser, hvari hans tre decennier tidigare afgifna yttranden
införde skjutsreformen, fortsätter han, efter några spetsigheter
mot »samhällsförbättrarne»: »skola vi förmoda, att — — näringsfrihet
utsträckt till alla och till allt, att ändrade arfslagar, omkastade
skattebördor, icke stöta något intresse, icke strida mot några meningar,
icke rubba något förhållande? ... Har svensken nu upphört att ega
sin så beryktade och lyckliga tillgifvenhet för fordomdags ordning»...!
Icke sant, Rääf är icke något konservativt fenomen — han har,
han som så många andra, först känt olämpligheten af mycket
gammalt bestående, men sa smaningom vuxit in i förhållanden, hvilka
af förändringar skulle rubbas, och finner då det bestående vara
ganska godt. Ärligare har väl sällan någon uttalat sig i denna
principfråga än Rääf under fortgången af samma yttrande af d. 26 febr.
1840, hvarur vi nu citerat motsättningarna med orden af d. 24 aug.
1809, och hvilket han sjelf uppräknar (1846) bland de tal, som
tydligast uttrycka hans »sedan ungdomen oförändrade politiska
tänkesätt»: han kallar sig nämligen den »en representant, som eger
ingenting i det forna att öfverklaga, ingenting i det nya att vinna». Ja,
det är obestridligen — mästarordet.
Men 1809 var det icke så. Vid 23 års ålder har man mycket i
det nya att vinna, om ock hufvudriktningen af studier och sympatier
draga åt det gamla. Från ställningen bland kamraterna och i det
friskare lifvet i hufvudstaden rycktes Rääf imellertid bort redan 1810,
då båda hans föräldrar nära samtidigt afiedo, och nu fick han svåra
år nog på sitt Tomestorp, så att han i bref till vännen Lorenzo dels
talar om lånebehof, dels om penningbrist, hvilken ensam hindrade
honom att besöka 1812 års riksdag. Men ännu har han en för
tilldragelserna i samtiden friskt emottaglig och ofta sundt dömande
själ. Iduna-häftenas innehåll kritiserar han allvarsamt nog i sina bref
till Hammarsköld och yttrar sig äfven om företeelserna i allmänhet
under den nu mer och mer uppfiammande literära striden, merendels
med ord, som klart röja en redbar och sund smak, en grundlig
literaturbildning och en öppen karakter. Han längtar (nov. 1810)
efter danska böcker, men har under tiden öfversatt något från Goethe,
hvaraf han sänder prof. 1811 har han sin vissamling i full gång och
faller i förvåning öfver att Geijer är skald, hvilket han nu upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
