Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leonard Fredrik Rääf (d. 1872)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de främste och ihärdigaste samlarne och upptecknarne L. F. Rääf, som
i sina fyra band »Anteckningar om Ydre härad i Ostergötland» lemnat
rika bidrag till foiksedens och foiktrons, till språkets och rättens historia
i vårt land.
Men sedan vi i främsta rummet häfdat Leonard Fredrik Rääfs betydelse
för forskningen och källsamlandet i allt, hvad till vår medeltids
historia hör, bjuder sanningen ock att framhäfva, att han utanför dessa
områden icke hade någon af vår tid erkänd vetenskaplig ståndpunkt,
ja, att han på gamla dagar t. ex. bevisade jättarnes historiska tillvaro
med nödvändigheten för menniskokroppen att växa till ofantliga
dimensioner för att kunna uppbära den ofantliga ålder, till hvilken
bibeln låter forntida menniskor hinna, liksom han redan i sin ungdom
var en sådan Rudbeckian, att han antog oss svenskar härstamma från
grekerna, emedan sagan om Trojenborg ännu lefde och så länge
lefvat bland vårt folk. Sin filosofiska verldsåskådning har han bland
annat uttalat i »Mimer», en tidskrift, i hvilken några af de gamla
Aurora-bröderna 1839 åter möttes; »allt vårt vetande och tänkande»,
säger han, »historia och filosofi, bevittna gemensamt ett tillstånd af
oskuld, klarsyn och samlif i och med naturen, hvarunder det unga
menniskoslägtet kände eller förnam tingens betydelser, deras inbördes
sammanhang, deras fiendtligheter och frändskaper», och alla vår tids
»slutföljdvetenskaper» äro endast »härledningar från dessa
åskådningskunskaper», af hvilka ett visst mått återvänder för hvar och en »både
under barndomen och under sömnen». Eller t. ex. hans härledning
af vårt samhälle, framstäld 1844 på riddarhuset: »Vid gryningen af
Sveriges historia finna vi, liksom i allt gammalt samhälle, en
konungamakt, ett presterskap, en adel och lifegne», hvarefter, heter det, efter
digerdöden de lifegne så småningom med husböndernas hjelp, genom
gåfvor och testamenten, fingo eganderätt, och »detta gjorde
bondeståndets uppkomst»; samtidigt uppkom äfven borgarståndet, likaledes
uppammadt af adeln, som »upptagit dessa båda stånd i samhället vid
sin sida och till jämlikhet med sig». — Hvarken om sin jätte-antropologi,
sin naturfilosofi eller sin statslära var Rääf dock ensam, när
han formade sin uppfattning, och ännu i dag äro de tyvärr hvarken få
eller obetydande, som med honom dela eller till och med öfvergå
honom i åsigter från »ett tidehvarf som flyr»; men hvad ständigt
höjde honom öfver mängden af både nya och gamla åsigters män,
var, utom kärleken till torfvan och förfäderna, utom arbete och
kunskap, en kraftfull personlighet af utpräglad karakter och järnhård vilja.
För Rääf var det en sak af allra högsta betydenhet, både personligt
och statsborgerligt, att tillhöra den gamla, besuttna adeln, den,
som, enligt hans åsigt, före digerdöden, då »landet var tre gånger
mera befolkadt och odladt än nu», hade egt all jord. På tjenste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
