- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
106

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Julvätten omtalade nu, huru den fattiga mor Gertrud
på heden tagit upp den fader- och moderlöse lille Vigg,
huru hon flätade mattor och band kvastar och sålde till
landthandlaren i byn för att skaffa födan åt honom, huru
hon sydde och lagade hans kläder, huru hon arbetade
med lust och kärlek och bar försakelser för hans skull
och huru hon gladdes åt hans friska lynne och modiga
hjärta och blomstrande kinder och trofasta ögon och
gärna förlät hans pojkstreck — ja, hon bad till Gud för
honom hvar kväll, innan hon somnade, och i dag på
morgonen hade hon i den smällkalla vintern gått långt
bort till byn endast för att kunna glädja honom på
aftonen med grenljus och annat smått.

Och medan vätten talade så, lade tussarna tunga
gyllene vikter i det godas vågskål, och den fula gröna
paddan hoppade ned och försvann i rämnan, och den
väna konungadotterns ögon fuktades, och Vigg snyftade
högt.

Ja, han snyftade till och med i sömnen, då
bergkungens sal med allt hvad däri fanns var borta, och Vigg
låg i sängen inne i stugan på heden, där julvätten efter
fullbordad resa sagt honom god natt, fast Vigg då var
så sömnig, att han icke hörde det. Den klaraste julbras
sprakade i spiseln, då han vaknade, och öfver honom
lutade sig mor Gertrud och sade:

»Stackars lille Vigg, som fått vara så länge ensam
här i mörkret! Jag kunde icke komma förr, ty vägen är
lång. Men nu har jag grenljus och hvetebröd och
pepparkaka med mig och äfven en kaka, som du i morgon
skall gifva småfåglarna.

»Och se här», tillade mor Gertrud, »här har du ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free