Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så gick färden fram under tystnad. Vigg teg och
sköt ut munnen och afundades konungasonen de granna
julsakerna och var ond på ullgarnsstrumporna, Vätten
teg och bolmade ur båda mungiporna. Men granarna
susade, skogsbäcken sorlade, och snön knastrade under
hästarnas hofvar. Vid skogsbrynet sprang en lyktgubbe
och lyste färden, men det var bara fjäsk, ty stjärnorna
och skarsnön gåfvo tillräckligt ljus.
Så kommo de till ett lodrätt berg. Där stego de ur
släden. Vätten gaf Rapp och Snapp, Nätt och Lätt hvar
sin hafrekaka. Därefter knackade han på bergväggen, och
hon öppnade sig. Han tog Vigg vid handen och gick in
i rämnan, men många steg hade de icke gått, innan Vigg
vardt rädd.
Ty därinne var rysligt. Där skulle rådt den svartaste
natt, om icke mörkret här och där genomskimrats af de
glödande ögonen hos huggormar och giftpaddor, som
slingrade och krälade på klippornas fuktiga utsprång.
»Jag vill hem till mor», skrek Vigg.
»Svensk gosse!» sade vätten.
Då teg Vigg.
»Hvad säger du om den där paddan?» sporde
vätten, sedan de gått ett stycke, och han pekade på ett
grönt odjur, som satt på en sten och spände sina runda
ögon i gossen.
»Hon är otäck», sade Vigg.
»Henne har du skaffat dit», sade vätten. »Ser du,
hur stinn och uppblåst hon är? Det är af oförnöjsamhet
och afund.»
»Har jag skaffat dit henne, säger du?»
»Ja visst. Du afundades konungasonen hans gåfvor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
