Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nissarna genmälde:
»Säden strid,
kakan rund.
Hvarje tid,
hvarje stund
har guld i mund.»
»Men I minnens väl, hvar och när vi skola råkas?»
Nissarna nickade och svarade:
»Om en stund hos fjällets jätte.
Nu farväl, du käre vätte"»
Vätten öppnade kistan och tog händerna fulla af
julgåfvor och sprang upp till far, mor och barnen i gården.
Bland gåfvorna var en soldatbössa, ty hvarje karl bör ha
en sådan till värn för sitt land.
Så bar det af från stuga till stuga, från gård till
gård. Trefligast, tyckte Vigg, såg det ut i prästgården, där
han tittade in genom fönstret. Där satt gamle prästfar,
som Vigg kände väl igen, ty han hade flera gånger varit
i stugan på heden och hört, huru Vigg förkofrat sig i
abcboken, och lagt sin hand på hans hufvud. Prästmor
och de vackra döttrarna kände han också, ty de voro så
snälla mot mor Gertrud. Julvätten tyckte äfven mycket
om prästgården, ty här voro människorna alltid vänliga
mot hvarandra och mot husdjuren och ville , att alla
skulle vara lyckliga.
Prästgårdtomten kom ut från ladan och hälsade på
julvätten. »Här är nog alltid godt!», sade vätten.
»Ja, här är trefligt», svarade prästgårdstomten, »men
ändå har jag en klagan att framföra.»
»Låt höra då!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
