Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lille Viggs äfventyr på julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var icke mycket», svarade vätten, »men det
varder mer, när man och hustru äro idoga. De började med
tomma händer och ha sina föräldrar att stödja. Nå, hur
sköta de korna och hösten?»
Tomtomen svarade:
»Jufret stint och stäfvan full,
Pålle han har mod och hull.»
»Än ett ord, Snok Ringelstjärt: hvad tycker du om
barnen i gården?»
Snok Ringelstjärt svarade:
»Fager mö och glädtig pilt,
pojkens kynne litet vildt,
flickans lynne ljuft och mildt.»
»De skola ha julklappar», sade vätten. »God natt
nu, Snok Ringelstjärt! God julsömn!»
»God natt, du Rappe och Snappe!
God natt, du Nätte och Lätte!
God natt, du käraste vätte!»
sade tomtormen och drog in hufvudet.
Bakom slädsätet var en kista. Henne öppnade
vätten och framtog hvarjehanda saker, abcbok och pennknif
till gossen, fingerborg och psalmbok till flickan, garnbunt,
väfsked och skottspole till mor, almanack och moraklocka
till far, hvar sitt par glasögon till farfar och farmor.
Men dessutom tog han händerna fulla af något, som Vigg
icke kunde se, hvad det var. »Det är välgångsönskningar och
välsignelser», sade vätten. Och så smög han med Vigg
till stugan. Där inne sutto de alla kring den sprakande
äriln, och far läste högt ur bibeln om Jesusbarnet. Vätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
