Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- [761] Landstingen
- [762] Städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän. 1. Stockholms stad
- [763] Magistraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boström, Nils, hemmansägare [1698], vice ordförande, f. 44.
Falk, John Ludvig, länsnotarie [752], sekreterare, f. 73; adr. Umeå.
Grahn, Lars Fredrik, rådman [858], kamrerare, f. 48; adr. Umeå.
Norrbottens län.
Fagerlin, Axel Efraim, borgmästare (860], ordförande, f. 59.
Bergqvist, Olof, biskop [1308], vice ordförande, f. 62.
Kellgren, Ulrik Georg, länsnotarie [756], sekreterare, f. 69; adr. Luleå.
Wallmark, Crispin Leo, rådman [860], kamrerare, f. 34; adr. Luleå.
[762] Städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän.
I forntiden voro flera af Sveriges nuvarande städer
tings- och offerställen eller knutpunkter vid
de naturliga handelsvägarna, men städer,
rättsligt skilda från landsbygden, funnos icke.
Vid handelsplatserna, »köpstäderna», torde dock
förhållandena snart framkallat vissa särskilda
rättsregler. Först under 1200-talet, sedan tyskar
i skydd af stora privilegier samlats i köpstäderna,
utbildades småningom dessa till verkliga städer.
Mot seklets slut utarbetades för Stockholm
en lag, »Bjärköarätten», sedan antagen
äfven af ett par andra städer; den omnämner i korthet
borgmästare, rådmän, fogde o. s. v. Utförligare är
»Stadslagen», utfärdad på 1350-talet för Sveriges
städer i allmänhet. Staden styrde sig själf
genom borgmästare och råd jämte konungens fogde;
rådet valde själft årligen sina efterträdare
bland stadens bofasta män. Full borgarerätt
kunde vinnas blott af köpmän och handtverkare
men innebar ej annan politisk rätt än
att i viktigare ärenden yttra sig å »byamotet».
Halfva antalet borgmästare och rådmän skulle vara
tyskar. Dessas uteslutande ur rådet 1471 hämmade
utvecklingen. Sedan äfven deras privilegier
blifvit af Gustaf I upphäfda, sökte konungarna
genom allt kraftigare ingripande påbud och förbud,
reglementen och taxor till städerna samla och där
systematisera all handel och handtverk. Detta
föranledde, särdeles under 1600-talet, ett ifrigt
stadsbyggande. – Gustaf II Adolf lät, i afvaktan på
en tillämnad omarbetning af stadslagen, år 1619
för städernas organisation utarbeta en stadga,
som, ehuru aldrig utfärdad, i hufvudsak småningom
vann tilllämpning i alla Sveriges städer.
Nu tillkom en verklig borgarrepresentation, »de
äldstes råd», vanligen 24 personer, hälften
köpmän, hälften handtverkare, som bland dubbla
antalet af borgerskapet föreslagna årligen utsagos af
ståthållaren (=fogden) samt borgmästare och råd
(snart kallade »magistrat»). De äldstes råd blef
snart tyngdpunkten för städernas styrelse. För de
enskilda städerna utfärdades äfven tid efter annan
särskilda privilegier, resolutioner o. s. v. Dessutom
medförde den allmänna utvecklingen småningom
åtskilliga förändringar. Borgmästarne, som försågos
med kungl. fullmakt och valdes under regeringens
påverkan, blefvo juridiskt bildade samt fingo fast
anställning och viss lön; för deras och rådmännens
val fastställdes 1693 ungefär nu gällande
bestämmelser. Någon genomgripande förändring i
städernas allmänna förvaltning kom ej till
stånd förrän genom nu gällande kungl.
förordning af d. 21 mars 1862. Kämnersrätten,
den från medeltiden härstammande underdomstolen
i stad, hade emellertid upphört redan 1849.
Stadskommunens beslutanderätt utöfvas af stadsinvånarne,
oafsedt näring och yrke, på allmän rådstuga eller af
stadsfullmäktige. I stad med mer än 3,000 inv. har
allmän rådstuga blott att välja stadsfullmäktige; i
stad med 3,000 invånare eller därunder kan den öfverlåta
sin rätt på stadsfullmäktige. Dessa skola i fastställd
skala efter invånarantalet vara minst 20 högst 60
(i Stockholm 100).
Magistraten har tillsyn öfver kommunalbeslutens
verkställighet, stadens fasta egendom och öfriga
inkomstkällor, tillsätter stadsförvaltningens tjänstemän
samt öfvervakar polisväsendet. Dess ledamöter utgöra
rådstufvurätten. I Stockholm tillkommer administrativ
befogenhet i en del kommunalärenden öfverståthällareämbetet,
endast i ringa mån magistraten.
Verkställande och förvaltande myndigheten handhafves
af drätselkammaren (drätselnämnden) och andra därtill
af allmän rådstuga eller stadsfullmäktige utsedda
styrelser eller personer.
De vid städerna angifna invånaretal afse den 31 dec. 1906.
1. Stockholms stad.
Stockholms egentliga bebyggande anses ha
börjat omkring 1200 och har förmodligen först
omfattat blott Stadsholmens öfversta platå. Först
något senare torde stadsmuren ha nedflyttats
längs innersidorna af nuvarande Öster- och
Västerlånggatorna, den senare då landsväg mellan
Uppland och Södermanland. Äfven malmarna begynte
redan under medeltiden bebyggas. Stockholm,
som på andra städers bekostnad tidigt gynnades
af Sveriges regenter, säges redan 1285 ha större
folkmängd än de flesta andra städer i landet och
blef medelpunkten för hanseaterna i Sverige. Stadens
främsta om ej flesta borgare voro, åtminstone till
senare delen af 1400-talet, tyskar, hvilka helt
behärskade samhället. År 1471 blef härutinnan en
vändpunkt. Malmarna införlifvades varaktigt med staden
1635. Kungsholmen på 1640-talet. Stockholms äldsta
privilegier meddelades af Birger Jarl omkr. 1255.
332,738 inv.
<chapter name="[763] Magistraten."
[763] Magistraten.
Preses
Öfverståthållaren.
Borgmästare
Lindhagen, Carl Albert, jur.kand., f.d. rev.sekr., RNO, f. 60; 03.
Rådmän
Benckert, Herman Theodor, ordf. å rådst.rättens 2:a afd., RNO, RVO, f. 41; 87.
Wretman, Johan, jur.kand., v.ordf. å rådst.rättens 1:a afd. och i förmyndarekammaren, RNO, RVO, f. 52; 95.
Hallberg, Erik Fredrik Maurice, v. ordf. å rådst.rättens 2:a afd., RNO, f. 57; 97.
Noréus, Frans Viktor Melcher, ledamot å rådst.rättens 1:a afd. och i förmyndarekammaren, f. 53; 98.
Hammarberg, John Fredrik, ledamot å rådst.rättens 2:a afd. samt ordf. å rådst.rättens afd. för tullmål, f. 54; 00.
Öhnell, Richard Gustaf Axel, ordf. å rådst.rättens 3:e afd., RVO, f. 54; 00.
Dahlberg, Anton Erik, ordf. å rådst.rättens 5:e afd., f. 58; 01.
Klintberg, Carl Teodor, ordf. å rådst.rättens 4:e afd. samt ledamot å rådst.rättens afd. för tullmål, f. 53; 02.
Strahl, Anders Albin Frithiof, ordf. å rådst.rättens 6:e afd. samt ledamot å rådst.rättens afd. för tullmål, f. 57; 02.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:17:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rikskal/1908/0364.html
