Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Väderleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Redan de förslå franska kartorna af 1865 visade
omedelbart, alt åskvädren ej i allmänhet äro några
lokala företeelser, som man dittills antagit, utan att
de bröto in från oceanen i väster och rörde sig fram
öfver landet i olika riktningar vid olika tillfällen,
förhärjande mer eller mindre breda band, som stundom
sträckte sig öfver hela Frankrike och fortsatte in i
Belgien eller Tyskland. Men det visade sig ock, alt
dessa åskväder städse åtföljde de barometriska minima
och förekom mö på deras östra eller södra sida. Dessa
åskväder kallas därför för luurfnelasknäder.
Det visar sig dock stundom, speciellt om sommaren,
att det icke går att draga linjerna för lika
lid. Åskvädret utbryter än här än där öfver en
stor del af landet, men hvarje åskväder är af blott
lokal utbredning. Dessa åskväder förekomma på varma,
lugna sommardagar, då hettan är »tryckande på grund
af den stora mängd vattenånga, som afdunstat från
marken och vattendragen. »Det är åska i luften; ,
som också hastigt bryter ut. Dessa slags åskväder
kallas därför nänneasknäder. De äro i vårt land de
vanligaste under sommaren.
Del är tydligt, att båda slagen af åskväder förekomma
z varma och fukliya uppslitande luftströmmar, hvilka
i förra fallet alstras af den cyklonala rörelsen i
hvirfveln och i det senare af solvärmen, som upphettar
marken och det därpå hvilande luftlagret, hvilket
därigenom stiger i höjden. Öfverallt, där varma och
fuktiga luftströmmar stiga i höjden, förekomma ofta
åskväder. De äro synnerligen farliga om vintern på
södra N7orges branta kuster, där de varma och fuktiga
hafsvindarna pressas uppåt, de äro därföre talrikare i
bergländer än på slätter, ja t. o. m. i de ångpelare,
som uppkastas ur vulkankratrarna, ser man ofta
talrika blixtar. Någon skarp gräns mellan Iwirfvel-
och uärmeäsknäder kan emellertid ej dragas. Man ser
stundom om sommaren en svag hvirfvel åtföljas af ett
regelbundet åskväder, under det samtidigt utom dess
område talrika sporadiska värmeåskväder bildas.
Fig. 56 visar, huru ett åskväder fortplantat sig
tvärs öfver Sverige. Hastigheten var ungefär 4 mil
i timmen. Samma dag förekommo äfven ett par andra
åskväder i landet med mindre utbredning, nämligen i
Skåne och på Gotland.
Riktningen för ett åskväders framåtskridande är
i regeln densamma som de medelhöga eller högre
luftlagrens och sålunda vanligen en annan än
vindriktningen vid jordytan. Det är ju bland folket en
utbredd föreställning, att åskvädren gå emot vinden,
hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
