Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VI. Nederbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
därigenom, att förbränningsprodukter och upphettad
luft stiga mot höjden och ersättas af luft, som
tillströmmar från sidorna, och en sådan teori har i
Finland framställts och ifrigt försvarats. Beräkningar
visa emellertid, att icke ens de väldigaste bål skulle
kunna framkalla så liflig sugning, att de välgörande
verkningarna däraf kunde sträcka sig utom eldarnes
omedelbara närhet. Det är också en annan verkan
af eldningen, som åstadkommer skyddet, och det
är bildningen af ett moln af rök och vattenånga,
som lägger sig öfver fältet som ett skyddande
täcke och hejdar den eljest oafbrutna strålningen
ut i rymden. Redan innan någon teori härom blifvit
framställd, hade erfarenheten lärt våra landtbrukare
och för öfrigt redan romarne m. fi., att den bästa
verkan erhölls, om man eldade med fuktig mossa,
multnande lof, rötter, gammal halm och andra starkt
rökbildande ämnen. Sådana ämnen sammanfördes i högar
till frostlända gärden för att vid annalkande fara
påtändas. I Finland tillverkas numera särskilda
s. k. frostfacklor, som innehålla intensivt
rökbildande ämnen och som placeras tämligen tätt
utefter diken m. m. och påtändas efter begjutning med
några droppar fotogen. På detta sätt kunna en ofantlig
mängd facklor tändas och hinna sprida sin rök på så
kort tid, att stora fält kunna räddas undan en annars
oundviklig förstörelse. Att facklorna liksom deras
utsättande och tändande kostar pengar, är naturligt,
men så är det ock stora värden det gäller att skydda,
och det är endast mycket sällan det kominer i fråga
att tända facklorna.
Det kan synas olacksamt att kosta på en så dyrbar
procedur, då man ej vet, om röken lägrar sig just
öfver det ömtåliga gärdet, utan kanske drar sig åt
andra håll, där ingen fara hotar, men i sådant fall
kan man vara nöjd, ty blåser det så pass, att röken
far sin väg, då slipper man nog frosten i alla fall
och kan gärna låta röken gå.
Författaren kan ej neka sig nöjet att här anföra
de stämningsfulla ord, med hvilka den framstående
finske forskaren på nattfrostens område, Hornen,
afslutar en af sina afhandlingar öfver detta ämne.
»Många krafter äro verksamma den stilla natt,
då frosten hotar med sitt fruktansvärda
besök. Solen är borta, och jorden irrar så
öfvergifven i den vida rymden, som klar, men
kall omsluter henne oeh obarmhärtigt bortröfvar
hennes värme. Vattenmolekylerna kämpa emot och söka
bevara åt jorden detta värme samt afge i de bildade
daggdropparna af sitt eget förråd, då nöden blir
stor. Allt är så tyst i naturen, ej en tläkt andas lif
öfver fältet, blott fästet strålar klart. I högtidlig
stämning står man en dylik natt inför denna kamp, där
striden väger och väger: där å ena sidan nattviolens
doft kan skydda den späda plantan mot all skada, men
å andra sidan hela frukten af landtmannens arbete
utgör insats, då naturen stilla, ljudlöst tyst,
gör sitt stora experiment i värmeläran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
