Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. V. Vattenångan i atmosfären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större amplitud, men visar egendomligheten af en
dubbel period med ett minimum såväl vid tiden för
den högsta som vid den lägsta lufttemperaturen samt
maxima vid åttatiden både morgon och afton. Det
är intet tvifvel om anledningen till minskningen i
vattenånga midt på dagen: öfver landet blir det en
kraftig uppåtstigande luftström, så snart solen hunnit
tillräckligt uppvärma marken och den däröfver stående
luften, den genom afdunstning alstrade vattenångan
bortföres så fort, att hon ej hinner ersättas,
och absoluta fuktigheten sjunker, tills fram på
eftermiddagen den uppåtstigande luftströmmen upphört
eller så mycket aftagit i styrka, att vattenångan
ej längre bortföres lika fort som hon alstras. Öfver
hafven eller öfver de om vintern snötäckta länderna
blir det ingen uppåtstigande luftström och därför
heller ingen minskning i absoluta fuktigheten midt
på dagen. Kurvan från Sonnblick, som ligger 3,100
meter öfver hafvet, visar ett maximum en stund efter
middagen, hvilket är typiskt för höga bergstationer,
alldenstund den vid bergens fot uppvärmda luften
följer bergens sidor och för vattenånga upp mot
spetsarne vid tiden för den högsta dagstemperaturen.
Den absoluta fuktighetens årliga period.
Denna liknar i del allra närmaste lufttemperaturens
eller vid hafven snarare hafsvattnets, har en större
amplitud inuti kontinenterna än vid kusterna och
naturligtvis liksom temperaturen en mindre amplitud
i närheten af ekvatorn än på högre breddgrader.
Som exempel på storleken af den absoluta fuktigheten
i olika delar af jorden under de olika årstiderna kan
nämnas, att denna i januari är störst på ett bälte,
som ligger ett godt stycke söder om ekvatorn och når
sitt maximum i Sydafrika och Nordaustralien med i
medeltal 25-2() millimeter, att västra Europa då har
5-10, östra Europa endast 2 - 5 millimeter vattenånga
och att den i det inre af norra Asien och Amerika
understiger l mm och i den heta Saharaöknen icke
öfverstiger 5 mm. I juli har bältet med 25 - 26 mm
vattenånga llyltat sig norr örn ekvatorn, i Europa
har fuktigheten stigit, och skillnaden mellan östra
och västra delen är fortfarande utpräglad, det inre
af kontinenterna har jämförelsevis litet vattenånga,
men den har dock nu stigit till 10 mm i Sahara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
