Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Luftens, markens och hafsvattnets temperaturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
leder värme mycket dåligt, kan den stora massan af
en ej allt för grund vattensamling hålla sig vid +4,
vid hvilken temperatur många växter och djur trifvas
förträffligt, under det att endast de öfre lagren
nedgå till noll grader och tillfrysa. Saltvatten
har icke sin största täthet vid 4-4, utan allt
lägre ju större sallhalten är, och som saltvatten
icke heller fryser vid noll grader, sker dettas
afkylning och tillfrysning på helt annat sätt än
sötvattens. Hafsvattnet har i allmänhet en sådan
salthalt, att det fryser vid -l ,8 å -1,9, och
vid denna temperatur är icke någon maximitäthet hos
saltvattnet nådd, hvarför från ytan afkyldt hafsvatten
fortfar att sjunka, ända tills hela massan närmar
sig ett par grader under noll, och när is nu börjar
bildas, sker detta ej alltid på ytan, utan kan stundom
ske nere på djupet. Som den bildade isen naturligtvis
är lättare än vattnet, stiger han i sådant fall,
ofta i form af tunna skifvor - »tall-riksis» - upp
till ytan och samlar sig där till en issörja, som i
vissa fall på en kort stund kan bilda ett lager af
betydlig mäktighet.
Hvad som ytterligare komplicerar hafsvattnets
cirkulation i vertikal led är den omständigheten, att
dess specifika vikt beror icke blott på temperaturen,
utan äfven på salthalten. När solstrålarne träffa
hafsytan, afdunstar en del vatten, hvarigenom
salthalten och därigenom specifika vikten i någon
mån ökas, uppvärmningen verkar i motsatt riktning,
men som denna är obetydlig och vattnets utvidgning
liten, är det ej säkert, hvilken nf de stridande
faktorerna som kominer att afgå med segern.
Yttemperaturens dagliga och årliga period.
Undersökningar af hafsytans temperatur visa, att denna
har både en daglig och en årlig period. Såsom är att
vänta, äro extre-merna försenade i förhållande till
lufttemperaturen och amplituden ytterst liten. Så
uppgår den dagliga temperaturvariationen ute på öppna
hafvet endast till ett par tiondelsgrader, men blir
på grundt vatten och nära kusterna större.
Den årliga perioden har ett liknande förlopp:
i våra haf är yt-vattnet varmast i augusti,
kallast i februari eller mars, amplituden är
i ekvatorialtrakterna obetydlig, men stiger med
tilltagande polhöjd och uppgår i Atlantiska hafvet på
våra breddgrader till omkring fem grader ute på öppna
hafvet. Inne vid kusterna och på instängda haf äro
variationerna större och uppgå t. ex. i Skagerrack
ända till 15 grader och däröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
