Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. III. Luftens, markens och hafsvattnets temperaturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att i detalj ingå på de olika teorier, som framställts
för att förklara alstringen af det värme, som solen
med sådant slöseri utsänder och sedan millioner år
utsändt i världsrymden, ingår ej i planen för detta
arbete. En anledning, som vi anse oss böra omnämna,
är den oupphörligt fortgående sammandragningen
af solklotet och den af kompressionen följande
värmeutvecklingen. Man har visserligen ej kunnat
påvisa någon minskning i solens diameter, men redan
en mycket obetydlig sammandragning är tillräcklig
att alstra stora värmemängder. Helmholtz, som
först påpekat denna anledning till solstrålningens
vidmakthållande, har beräknat, att en minskning
af soldiametern med en tiotusendel skulle vara
tillräcklig att underhålla strålningen i två tusen år.
Sådana epoker äro emellertid småsaker i världarnes
historia, och ehuru andra, kraftigare och uthålligare
orsaker till solvärmets vidmakthållande finnas, är det
tydligt, att de ej kunna verka i evighet: äfven solen
kommer en gång att slockna och dö. Genom jämförelse
med andra solar, fixstjärnorna, har man funnit,
att vår sol redan är långt kommen på sitt förfall;
hon har längesedan haft sin glansperiod och tynar nu
långsamt af, tills hon upphör att lysa och värma,
då vårt solsystem spelt ut sin roll i den akt, som
nu pågår. Är skådespelet då allt, eller skall den
materia, hvaraf vårt solsystem består, uppträda i
nya akter af ett skådespel utan ände?
Att värme ännu tillföres jorden i oerhörda mängder
från solen, är emellertid af det föregående tydligt,
men som detta värme tillföres endast på den belysta
halfvan, under det att utstrålning mot den intensivt
kalla världsrymden oupphörligt pågår från hela
jordytan, är det ej utan vidare klart, att jordytans
medeltemperatur skall hålla sig så betydligt öfver den
omgifvande rymdens temperatur. Den skulle i själfva
verket vara vida lägre och temperaturförhållandena
på jorden helt annorlunda, om denna ej vore omgifven
af en atmosfär. Luften, och ännu mera vattenångan
och kolsyran ha den egenskapen, att de äro mera
diatermana (genomsläppliga) för ljust värme än för
mörkt, hvaraf blir en följd, att värme fångas af
atmosfären som gäddor i en ryssja: det ljusa värmet
från solen slipper väl in, men det mörka från jorden
slipper ej lika lätt ut. Häraf förklaras, huru jorden
kan vara så mycket varmare än omgifningen. Det är
äfven atmosfären vi ha att tacka för, att vi ej bli
förbrända af hetta om dagarna och stelna af köld om
nätterna: utan denna regulator skulle förhållandena
bli likartade med dem, som vi nyss sågo råda på månen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
