Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Bjäre-släkten Wennerberg, af Vilhelm Ljungfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
101
Habichts söner och under min varelse i Lund
bekom af herr general Kaulbars kallelse till prest
vid Sprengtportska regementet och blef i Herrans Jesu
namn efter föregången examen och oförgäteliga prof af
Guds godhet ordinerad samma år den 7 december. - Vare
den dagen för tid och evighet krönt med välsignelse.
År 1755 var jag vår terminen i Lund med mine
disciplar, och just då en utrikes resa var tillämnad,
behagade Herren hädankalla min patron, en Jesu vän och
min ädle gynnare, herr Mattsson, och i fölgd af detta
dödsfall upphörde min condition vid pingsttiden. Jag
uppehöll mig sedermera hos mina föräldrar i afwäntan
af Herrens winck. Vintern 1776 voro ock alla deras
då lefvande barn, åtta söner, samlade, åtskiljdes
den 18 martii, efter hvilken tid Herren hädankallat
sex och deraf sorgeligen tvenne på hafvet.1 Den 26
october detta år var jag i Ausås i förmodan att der
stanna qvar som comminister, men här såg jag åter
Herrens förunderliga vägar. Tungsint reste jag hem,
men var ock vid hemkomsten glad att jag skyndat
åter, ty nu vardt jag anmodad att genast komma upp
till Götheborg, för att anmäla mig till rectoratet
vid tyska scholan. Herren mente dock annat med
min resa. Just, då jag tycktes vara säker om mitt
ändamål att bli rector, tillböds mig såsom en
fölgd af salig directeur Malms recommendation skeps
predikant syslan vid Ostindiska compagniet. Den som
agtar uppå Herrens verck hafver lust derutaf! Den
10 december utnämndes jag, skulle vara snart färdig,
för att följa de utgående skepp; och vist antog jag
denna kallelse med tacksamhet, ty herrar directeurer
bemötte mig faderligen; men ej underligt om jag ock
kände häpenhet. - Dock hur skall jag vedergälla all
godhet Gud mig gjort! Genast reste jag till Torekov
att göra mig resan lättare genom eqvipering och mina
föräldrars välsignelse. - I det förra ärfor jag vanlig
huldhet och välsignelse och ömhets tårar följde mig
till min resas både början och fulländande. - År 1777
den 14 januarii gingo vi om bord på skeppet Stockholms
slott och den 20 seglade vi från Götheborg. Då
jag kom till Cap de Bonne Esperance, blef jag
anmodad att predika för der varande tyska Lutherska
församligen och predika både Pingst och Annan dag,
blef och så fägnad med ett mycket hederligt offer. -
Wår resa var flere gånger farlig, elden var en gång
lös i skeppet, och den 25 julii under en svår orcan
storm i Chinesiska sjön nedslog åskan klockan 8 om
morgonen i vårt skepp, skadade stormast, dödade tre
man, gjorde flere döfhörde, gaf contusioner nästan åt
alla och fylde skeppet med en qväfvande svafvelrök. -
En tacksägelse predikan öfver de orden: »Wisserligen
är Herren i detta rum och jag vistet icke» hölts och
en allmän rörelse förspordes. Glade
1 Tre hade dött i späd ålder. De öfriga 6 voro Fredrik
Magnus, f. 1748, tullkontrollör i Halmstad, d. 1802;
Sven (vanligen kallad Sven Edvard [faderns dopnamn]
till skillnad från en farbroder Sven), f. 1755,
sjökapten i Båstad, d. i Norrköping 1809: Niklas,
f. 1752, sjökapten, omkom på resa mellan Reval och
Stockholm 1779; Johan Jacob, f. 1757, sjökapten,
sedan hamnkapten i Göteborg, d. 1806; Samuel Magnus,
f. 1765, sjökapten, omkom i Nordsjön på resa från
Stockholm till S:t Malö 1791; Edvard Benedict,
f. 1760, faderns efterträdare som lotsinspektor och
amiralitetskommissarie, d. 1809. - Dessutom Olof,
f. 1768, jaktlöjtnant i Göteborg, afsked, d. i
Förslöf 1832.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
