Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till vår medeltida personhistoria, af L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kolpöije –, men SRS. ha Kolpoye. Läsarten med ö är
säkerligen den rätta.
Utg. af SRD. I: 394, n. s., yttra vid detta ord:
»Nonne legendum Carolus Elinæ filius de Kalmare» och
utg. af SRS. (I: 1: 57, a. s.) uttala samma åsikt i
bestämdare form, i det att nonne utelämnats. De synas
anse, att »Kolpöye» eller »Kolpoye» är ett skriffel
för Kalmare. Ett sådant skriffel är emellertid i
anseende till skriftdragens olikhet ytterst litet
sannolikt. Kolpöye är säkerligen något helt annat
än Kalmar.
Närmast kunde det synas ligga att antaga, att äfven
det förra vore ett ortnamn liksom det senare och att
herr Karl Elineson så uppkallats efter någon gård
med namnet Kolpöja (jfr nuvarande gårdsnamn Kolparp,
Kolpebo, Kulpetorp; öja = ö). Ett sådant gårdsnamn
kan emellertid ej uppvisas.
Då jag vid ett tillfälle framställde nämnda
förklaringsförsök af det märkliga tillnamnet för en
frejdad medeltidsforskare – som ej önskar se sitt
namn nämndt –, fann han på en annan förklaring,
som är mera sannolik än den nyss föreslagna.
Han menar, att namnet syftar på en egenhet i
personens utseende: öje skulle vara sydsvensk form
för öga och kolp skulle höra samman med dialektordet
kulpig konvex. »Jag har känt» tillade min sagesman,
»en man» som mycket väl kunde hafva fått ett sådant
tillnamn. Ett annat analogt namn bars i min ungdom
af en gesäll i Skara, som kallades af skolpojkar
»glosögat». Namnet skulle då betyda: den som har
mycket utstående ögon.
Jag vill härtill lägga följande anmärkningar. Öja
för öga finns bl. a. i småländska dialekter. Kulpig
(kulpuger, kolpig) är ett dialektord, som hos Rietz
anföres från västgötskan m. fl. dialekter; det
öfversattes af R. med »bukig, inböjd»(!). »Inböjd»
måste vara skrif- eller tryckfel för »utböjd». I
S. Hofs Dialectvs Vestrogothica, p. 186, öfversattes
ordet med »bukig, bukått, kullrig: ventricosus,
subrotundus».
Att ett tillnamn afsåg en egenhet i en persons
utseende var i medeltiden ganska vanligt. Se därom
Djurklous uppsats »Om vedernamn och känningsnamn i
äldre och nyare tider» i Svenska Fornminnesföreningens
Tidskrift IX: 38, där bl. a. ett namn Glosöga från
Arboga Stadsböcker anföres.
Rörande detta sista ord glosöga kan här anmärkas,
att det däremot i nysvenskan svarande ordet glosögd
har tre helt olika betydelser: 1) »som har stora
utstående och stirrande ögon» (Sundéns Ordbok), 2)
»säges om människa och häst, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
