Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ericson och Otto Modig, af Gustaf Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ericson icke ville skrifva »på näsan» sina åsikter
i allt, förundrade sig denne mycket öfver, hvem som
varit Ericsons skrifkunnige vän, men han misstänkte
snart nog Modig eller mig därför.
Jag var då tjänstgörande i Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och hade därunder många samtal
med Modig, som då kom ut till mig och satte sig på det
bord, vid hvilket jag hade min plats. Samtalet vände
sig mest om allmänna arbeten, men jag fick också till
lifs åtskilligt om dagens on dit, det Modig hört på
»Sällskapet», där han intog sina middagar.
En dag, det var i okt. 1857, utspann sig ett mera
ovanligt sådant samtal, närmast framkalladt af
Ericson, hvilken kom, som man plägar säga, »med
andan i halsen» till Modig, med hvilken han genast
började ett ytterst lifligt andragande, det jag hörde
icke utan en viss häpnad, men icke så Modig med sitt
vanliga orubbliga lugn, hvari han var raka motsatsen
till Ericson, som icke så sällan var något het.
Till en förklaring af detta torde jag få något återgå
i tiden.
Nyssnämnda år hade Ericson uppgjort ett förslag
till sammanbindningsbana i Stockholm, hvilket,
sedan förslaget att gå in öfver Skanstull förkastats,
slutade med en riktning från Hornstull till trakten af
Fatbursjon och därifrån i en tunnel till Ragvaldsbro,
samt vidare därifrån på en utfylld järnvägsbank öfver
Riddarfjärden till Staden och Norrmalm.
Hela den sommaren hade jag vistats i utlandet och
någon tid äfven i Dresden, där jag kommit i beröring
med M. M. v. Weber, en son till den store tonsättaren
K. M. v. Weber. Han var Betriebs Ober Inspektor för
de sachsiska statsbanorna och således detsamma som en
generaldirektör för de svenska. Han var en ovanligt
bildad man, som kände till ej blott järnvägar utan
äfven mycket annat, det man endast undantagsvis finner
hos en järnvägsingeniör.
Jag kände mig dragen till honom, som äfven fäste sig
vid mig. Jag fick af honom veta mycket, hvarom jag
förut knappast haft en aning. Han däremot fick af
mig upplysningar om åtskilliga svenska förhållanden,
hvarvid jag äfven redogjorde för honom om förslaget
till sammanbindningsbana i Stockholm, mot hvilket
han hyste åtskilliga betänkligheter, dem jag hade i
godt minne. Många år därefter besökte han Stockholm
och äfven mig.
Vid min hemkomst dit och efter återtagen tjänstgöring
i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen önskade Modig få en
redogörelse för allt hvad jag sett, hört och erfarit,
då bland annat jag äfven redogjorde för mitt samtal
med Weber om sammanbindningsbanan, då Modig, som
vanligt sittande på bordet med ena foten på golfvet,
till min öfverraskning sade: »Alldeles detsamma tycker
jag och har därom talt med Ericson».
Under fortsatt samtal hörde jag tydligen hvad Modig
tänkte om saken, ehuru han icke ville ut därmed. Jag
förklarade mig emellertid instämma i hans åsikt.
Väl kännande honom därutinnan, lämnade jag några
dagar därefter en uppsats om saken med anhållan att
han efter dess genomläsning ville däri göra nödiga
rättelser, det han gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
