Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska talande vapen på 1200- och 1300-talen, af L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparre
[1], Ste[e]nbock, Stålhandske, Svinhufvud,
Uggla, Ulfsax (eller Ullsax). – En mängd under
nyare tiden adlade ätter hafva äfven dylika namn, ett förhållande
så välbekant, att exempel därpå ej behöfva anföras.
Emellertid kunna äfven ett antal fall af »armes
parlantes» med motsvarande tillnamn redan på 1200-
och 1300-talen uppvisas i Sverige, ett förhållande
som hittills torde vara mindre uppmärksammadt,
ehuruväl enstaka fall här och där finnas påpekade. Jag
har i ett föredrag med titeln »Den gottländska
Taxteinarsägnen (En svensk mytbildning i nyare tid)»,
hvilket f. n. är under tryckning i »De Svenska
Landsmålen», haft anledning att påpeka ett antal
dylika fall. Dessa äro följande: And, Mus, Ängel,
Läma, Baat, [Blapanna?] Gädda, Duwa,
Siik, Simpa, Strale, Stut, Trolle
samt Oxe, hvilka nu till allra största delen äro utdöda.
Då det med hänsyn till nämnda tidskrifts läsekrets
föreföll mindre lämpligt att ingå i detaljer rörande
detta ämne och att taga för mycket utrymme i anspråk
därför, önskade jag fä för Personhistorisk Tidskrifts
läsare, för hvilka ämnet ej torde sakna intresse,
närmare belysa de anförda fallen, i förhoppning att en
på detta fält mera förfaren man än jag måtte af detta
försök föranledas att återupptaga undersökningen, som
säkerligen kan göras vida mer omfattande. Må alltså
den benägne läsaren erinra sig, att det är en filolog,
ej en historiker eller heraldiker eller genealog ex
professo, som i det följande har ordet, och på den
grund öfverse med framställningens brister.
Rörande de anförda fallen synes följande förtjäna
påpekas. Jag förutskickar den anmärkningen, att
jag i denna undersökning äfven medtager några,
mest andliga sigill, däri ingen sköld finnes och
rörande hvilka sålunda ordet »vapen», »vapenbild»
äro mindre egentliga.
And... [AND] REE AN[D] läses på herr Israel
Andersson Ands sigill till pärmebref af 1285
(Sv. Dipl. I: s. 672) med tre gående änder på en
snedbjälke som vapenbild (se B. E. Hildebrand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
