Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms öfverståthållare (forts.) af N. v. D. Grefve Göran Gyllenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mäktig adelsslägt voro de för visso aristokrater och det
så goda som trots någon. Men i deras aristokratiska
uppfattning hade, måhända genom den kraftfulla,
högt bildade, i sin faders grundsatser uppfostrade
moderns inflytande, jemväl ett demokratiskt drag
inkommit. Sålunda se vi dem tidigt framträda
som anhängare af adelns inbördes jemlikhet och
som förklarade motståndare till högadelns och
särskildt grefvarnes företrädesrättigheter. Sjelfva
deras bördsstolthet, förstärkt af den hos dem högt
utvecklade sjelfkänslan, dref dem att i liflig harm
uppresa sig mot de öfvermodiga anspråken hos dessa
grefvar, ofta af yngre och mindre lysande härkomst än
friherrarne Gyllenstierna, anspråk, hvilka i allmänhet
understöddes och gynnades af det högaristokratiska
och storpolitiska parti inom regeringen, som väl i de
flesta fall derstädes bestämde besluten och som stod
under rikskanslern M. G. De la Gardies ledning. Redan
denna omständighet bidrog mäktigt att föra bröderna
Gyllenstierna i oppositionspartiets armar. Men härtill
kommo äfven andra och mera betydande skäl. Enkla,
flärdfria, fosterländskt sinnade, som Göran och Johan
Gyllenstierna voro, kunde de icke utan förtrytelse se
den misshushållning, den egennytta, den svaghet och
det lättsinne, som i allmänhet kännetecknade det De la
Gardieska partiet i dess utöfning af makten. Å andra
sidan anslogos de otvifvelaktigt af det politiska
program, som, fordom framstäldt af riksskattmästaren
G. Bonde, väl ännu efter hans död i hufvudsak ledde
det en gång af honom bildade motsatta rådspartiet. Att
göra Sverige starkt och oberoende var denna politiks
mål, fredens bevarande, sträng hushållning och
reduktionens fullföl jande dess medel. Allt närmade
dem i sjelfva verket till sagda parti, på hvars sida
de äfven under de följande åren i allmänhet kommo att
strida, tillförande detsamma alltid en högst afsevärd
förstärkning om också långt ifrån alltid segern.
Det var särskildt en punkt i detta partis program,
ät hvars förverkligande Göran Gyllenstierna under
de följande åren kom att egna sin sträfvan. Det var
reduktionsfrågan. Den 1655 beslutade reduktionen,
under förmyndareregeringens första år med en viss
ifver omfattad, hade, sedan nitet snart nog svalnat,
derefter kommit att föra ett temligen tynande
lif. Omsider ledde dock sparsamhetsvännernas
föreställningar i förening med det finansiella
betrycket och farhågorna för ett framtida ansvar
derhän, att denna fråga för en tid åter trädde i
förgrunden och blef föremål för regeringens speciella
uppmärksamhet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
