Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordligaste hörnet af Minnesota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämplig lokal kunde erhållas, måste det inställas. I stället hade
jag nöjet tillbringa en angenäm afton i den norska klubben i
sällskap med omnämnde Thiel, hans svåger, ett par engelska
och svenska partivänner samt ett par norska ingeniörer, en norsk
läkare och en dito apotekare, hvilka alla, undantagandes en, voro
anhängare af socialismen.
I Duluth tillbragte jag några angenäma dagar, om än
den kalla, skarpa blåsten trängde genom märg och ben.
Från Duluth gjorde jag en färd upp till Minnesotas bergslag
eller »ranchen». I Hibbing, en stad, endast 6 år gammal
och med 3,000 invånare samt belägen omkr. 90 eng. mil norr
om Duluth, höll jag äfven ett möte. Man befann sig där midt
uppe i vilda skogs- och bergsbygder nära kanadiska gränsen,
där civilisationen ännu blott sparsamt trängt in. Landskapet
däruppe liknar sträckorna mellan Boden och Malmberget, uppfyldt
som det är af stora myrar och moras och genomskuret af
en mängd floder, sjöar och vattendrag.
Spelhus och krog finns i nästan hvarje hus. De flesta
som begifva sig dit upp, återvända aldrig därifrån. Man förtjänar
vackra slantar däruppe, men utan att arbetaren knappast
lägger märke därtill, hur han steg för steg inom kort demoraliserats
af spel, dålig whisky och dito kvinnor, ty på grund af
kvinnobristen florerar äfven bordellifvet i dessa vilda näjder.
En stor del, om ej de flesta, taga lifvet från den glada sidan
och tänka ej på morgondagen, utan låta hvar dag ha sin omsorg.
När de arbetat en tid vid grufvorna eller i skogarne,
inackordera de sig på ett hotell, och som i hvarje hotell äfven
finns saloon och spelhus, så lefves det glada dagar, tills hvar
cent är slut och krögaren ej längre vill ge kredit. Så bär det
åter ut till grufvan eller skogen för att slita ihop nya dollars
– åt krögaren tror ni kanske? Åhja, han får dem nog i första
hand, men måste sedan dela med sig åt bolagen, åt vederbörande
myndigheter och polisen, hvilka alla godt förstå att mjölka krögaren
för tillåtelsen att få flå arbetarne. Att revolvern på
sådana platser sitter löst är ju ej att undra på, men om än enhvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
