Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På uppviglingsfärd genom Östern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade ej väl talat in detta, förrän rullen blef insatt,
och vi fingo höra apparaten upprepa orden till stor förtjusning
för min värd, hans familj och några bekanta.
»Nu skall du tro, kamrat Palm, att du ofta skall få nöjet
tala till arbetarne i Quincy», sade min värd. »Nåväl, må de
bara följa maningsorden!» svarade jag.
Öfverallt under denna resa kunde jag glädja mig öfver
talrikt besökta möten. I regeln voro lokalerna fullsatta af en
intresserad publik. Att det emellertid fans många landsmän,
särskildt bland de s. k. religiösa och kälkborgarne, som med allt
annat än blida ögon följde min färd, fick jag snart tillfälle att
erfara. »Nordstjärnan», en i New-York utkommande svensk veckotidning,
hade redan efter mina första möten därstädes börjat visa
dåligt humör. Såväl den som en del andra svenska tidningar hade
på de olika platser, där jag uppträdde, sina korrespondenter, hvilka
skrefvo långa referat öfver mina möten. Då en stor del af dessa
referenter äro läsarekolportörer, kan man nog förstå, hurudana
referaten skulle bli. Beklagligt nog står så att säga nästan hela
den svensk-amerikanska prässen mer eller mindre i beroende af
läsarekolportörerna; mer än en tidning, som försökt göra sig fri
från deras tyranni, har bojkottats och slutligen nödgats, för att
ej gå under, krypa till korset, d. v. s. underkasta sig läsarne.
Alltnog, i alla referat lät man påskina den största missräkning.
Dels var jag den ynkligaste talare, de hade hört i hela sitt lif,
dels »svor» jag icke nog, tyckte de. Men underligt
nog, ju mer de täflade att prässa in i svenskarne, att det ej var
värdt att offra tid på att gå och höra den »galne skräddaren»,
desto mer folk kom till mina möten. Några tidningar påstodo
t. o. m., att det var slut med arbetarerörelsen i Sverge, och att
det var därför jag emigrerat till Amerika, där jag ämnade
kvarstanna.
Den 14 Okt. hade partivännerna i Worcester arrangerat
möte. Den i staden utkommande svenska tidningen »Skandinavia»
hade före mötet inne en »ledare» på öfver två spalter om
socialismen i allmänhet och den socialistiska rörelsen i Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
