Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Uggleboet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra kort påtecknade, det skulle vara slut med eländet. Nu
tyckte jag, att det begynte se misstänkt ut, så mycket mera
som dörren till det rum, där vi nu befunno oss, hade låsts igen
utifrån, och jag alltså, tillika med de andra, befann mig i ett
slags arrest. Klockan var nu 1/2 5 på e. m., och som jag icke
hade fått någon mat, sedan vi åto frukost på emigrantångaren
kl. 7 på morgonen, så kände jag mig också ganska sugen, hvilket
just icke bidrog till att sätta en i godt humör.
I det rum, där vi sist infördes, hade vi uppehållit oss en
god kvarts timme, då dörren öppnades från motsatta sidan, och
ett par personer stego in, den ene bärande en stor korg med
hvetebröd, den andre en zinkbalja, fyld med kokta sviskon; strax
efter kommo ytterligare två inbärande en stor så vatten. De
läto oss med tecken förstå, att vi hade att komma fram för att
mottaga af de medhafda guds-gåfvorna. Och nu utdelades åt
hvar och en ett stycke hvetebröd och en slef kokta sviskon; till att
skölja ned välfägnaden pekades åt den fylda vattensåen. Jag
var visserligen hungrig, men ändå var det mig motbjudande
och vidrigt att smaka på födan, så mycket mera, som sättet,
hvarpå den serverades, i hög grad tangerade det snuskiga. Våra
»hofmästare» togo det icke så noga, om de med bara handen
fylde sviskonen i slefven, och att det ej bidrog till att stärka
aptiten säger sig själf. Italienarne och ungrarne togo i stället
våra rationer och åto dem med smak.
I stället för att äta började jag allvarligt tänka efter, hvad
allt detta egentligen hade att betyda samt hur länge det ännu
skulle dröja, innan jag lösgafs. Jag sökte nu, så godt sig göra
lät, göra mig förstådd hos en af våra »hofmästare» och tog fram
det erhållna kortet, som jag visade honom. När han ögnat
igenom det, kunde jag af hans svar förstå det allt annat än
glädjande meddelandet, att jag ej förrän dagen därpå kunde bli
fri. Jag blef till en början förbluffad, men slutligen ilsknade
jag till och beslöt att, hända hvad hända ville, få bestämdt klart
för mig, hvad de ämnade företaga med mig. Då jag för säkerhetens
skull tagit pass med från Stockholm för 4 månaders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
