Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inseglingen till New-York, Emigranternas landstigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strax utanför Sandy Hook kastade vi ankaret. Den kvällen
drogo nog de flesta passagerarne en lättnadens suck. Det osäkra,
som hvarje resande under en färd öfver Atlanten går till mötes,
var nu öfver; och för de många, som för första gången gjorde
resan samt nu om endast några timmar skulle landstiga i den
nya världen och där gå okända öden till mötes, för de allra
flesta af dessa kändes det nog underligt. Man kunde läsa det
i deras anleten. Skulle de ljusa, glada förhoppningarne, som
nog de flesta hade om att lyckas skapa sig bättre ekonomisk
ställning, än hvad som hembydden haft att bjuda dem, gå i fullbordan,
eller skulle dessa deras förhoppningar grusas? Hvem
vet? På måndags morgonen voro vi alla uppe mycket bittida,
där borstades, packades och gjordes toilette i det oändliga. Nu
skulle vi inom kort skiljas, vi alla som snart i 10 dygn lefvat
och bott som kamrater, så att säga som en familj, för att på
skilda platser i det stora, vida landet brottas med lifvet och dess
besvärligheter. Händer trycktes, och afskedsskålar druckos, notabene
af dem, som hade något kvar af den våta provianten; de
var dock ej många, som varit så omtänksamma; de andra fingo vara
utan, ty i dag, sista dagen, öppnades ingen »bar» eller restaurant.
Det rådde äfven ett ovanligt lif uppe på däcket, allting
skulle ordnas till landstigningen, ångvincharne arbetade,
järnkättingarne rasslade, förtöjningskablarne ordnades, det var ett
lif och en brådska hvart man vände blicken.
Ankaret lättades, och ångaren gled åter stolt och majestätisk
mot målet. Nu upp på däck för att taga den nya världen
med dess jätte-metropol i skärskådande.
Vi kunde nu se land, ångbåtar, segelfartyg och segelbåtar,
stora och små, foro omkring i alla riktningar. Länge fingo vi
dock icke njuta af det härliga skådespelet. Cymrik stannade,
en ångbarkass kom och lade bi, medhafvande läkare och ämbetsmän,
som gingo om bord för att visitera och efterse, om alla
voro friska. Alla emigranterna fingo order att gå ned å mellandäck
för att undergå visitation, hvilken endast bestod i, att hvarje
passagerare fick gå förbi embetsmännen. Då denna »ceremoni»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
