Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Viljetvingaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XV.
Viljetvingaren.
»Jag har lärt mycket under denna vistelse i Göteborg,»
sade Oxygen till den vän, åt hvilken han brukade förtro sig.
Det var dagen före valet.
»Ni får väl lära ännu mer, om ni väljes in i
folkförsamlingen,» tillade vännen.
»Jag känner ingen längtan efter det målet nu mer,»
förklarade Oxygen.
Vännen såg förvånad på honom och väntade en
förklaring.
»Lyckligtvis har jag nu lärt bättre känna mig
själf. Jag vet orsaken till mitt uppträdande som
valkandidat, den rätta, den enda orsaken. Jag känner
också, att jag icke kan lefva utan Aromasia. Men låt
oss icke tala därom för närvarande.»
»Ämnet tyckes likväl väcka edert deltagande.»
»Det är också något annat jag fått lära mig här:
att aldrig stå stilla i utveckling, att aldrig tro,
det man funnit det bästa och högsta. Hjärnorgeln
har låtit mig erfara en högre yttring af konsten,
vida högre än luktklaveret.»
»Och likväl älskar ni, tror jag mig finna, den
utmärkta ododion-konstnärinnan kanske ännu varmare
än förr?»
»Jag älskar Aromasia högre än någonsin!» utropade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
