Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ett samtal betraktas och behandlas samma
innehåll, samma ämne, från två eller flera
personers olika synpunkter. Häraf följer nödvändigt
större vidlyftighet för samtalsspråket än för
skriftspråket, sårskildt normalprosan, som ju i regeln
framställer blott en persons mening.
Redan det enklaste af fråga och svar
bestående samtal blir i regeln något bredare än
motsvarande innehåll uttryckt i normalprosa. När det
t. ex. på normalprosa heter: »Gustaf Vasa dog år
1560», kan motsvarande innehåll, omsatt i fråga
och svar icke gärna bli kortare än så här: »När
dog Gustaf Vasa?» »År 1560.»[1]
Här är det ju blott
ett enda begrepp, tidsbestämningen, som sättes i
fråga och därför måste uttryckas på två sätt, först
med frågeadverb, sedan med adverbial af bestämdt
innehåll.
Men oftare inträffar, att svaret måste på ett nytt
och bestämdare sätt angifva och utveckla flera af
de begrepp, på hvilka frågan hänsyftat, och
dessutom, naturligtvis, ej sällan tillägga andra. Och
det är icke alltid fallet, att svaret inskränker sig
till att lämna endast det efterfrågade begreppet.
Är tankeförmågan icke genast färdig att framräcka
det sökta begreppet, händer det ej sällan, att den
svarande bereder sig betänketid genom att,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
