- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
150

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De yttringar af samtalsspråkets och
normalprosans olikhet i lynnet, vid hvilka vår
uppmärksamhet hittills varit fäst, visa sig, när vi blicka tillbaka
på dem, vara ganska tydliga och påfallande till sin
art. De bestå ju hufvudsakligen i vissa syntaktiska
förbindelser, vissa formler och vissa ordklasser (t.
ex. interjektioner), som samtalsspråket använder,
men normalprosan antingen icke alls behöfver, eller
ock ersätter med andra uttrycksmedel.

Något mindre påtagliga äro – åtminstone
delvis – vissa andra yttringar af de båda
språkarternas temperamentsskillnad, på hvilka vi nu skola
fästa våra blickar. Det finnes nämligen mellan
samtalsspråket och normalprosan vissa mera relativa
olikheter, d. v. s. språkartena skilja sig – med afseende
på sitt lynne – äfven till graden af de begagnade
uttrycken. Denna gradskillnad kan korteligen
betecknas så, att normalprosan fordrar en strängare logisk
form samt – inom vissa gränser – större omväxling;
vidare, att normalprosan föredrager de abstraktare
och allmänna, äfvensom de försiktigare, måttfulla och
städade, medan det otvungna samtalsspråket hellre
begagnar de konkreta, sinnliga och åskådliga, de
starka, t. o. m. öfverdrifna och själfsvåldiga
uttrycken; samt slutligen, att normalprosan i flera fall
visar mindre mjukhet och anpassning till läsarens
person än samtalsspråket till åhörarens.

Alla dessa mera relativa åtskillnader äro utan
tvifvel af lika stor vikt som de mera bestämda och
absoluta, vi förut berört, samt kunde i och för sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free