Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En högväxt, grov och sträv ört med nästanborstlikt styva hår och tjocka, mellan nerverna något skrynklade blad, som löpa ned på stjälken. Blommorna äro hängande med ungefär cylindrisk krona, vars öppning slutes av fem smala, mot varandra böjda fjäll, fig. 3, 5. Hos denna art är kronan violettröd eller (gul-)vit, medan ett par samarter, som även anträffas i Sverige, hava mörkblå krona. Symphytum-arterna förekomma på odlade, skuggiga, gräsrika ställen i s. och mell. Skandinavien, dock ej ursprungligen inhemska, utan förvildade. De hava nämligen emellanåt här i landet försökts som foderväxter, och dessutom hade särskilt S. officinale förr stort anseende som läkeört (jfr de på samma sätt numera förvildade eller "subspontana" nr 31 alanten och 62 flädern m. fl.). Namnen "vall-" och symphytum" härleda sig bägge från växtens hopfogande eller sammanläkande förmåga; det var den slemlika roten, som ansågs kraftigt verksam att vota benbrott, varav denna art även fått namnet "benvälla". Av de blåblommiga arterna märkes främst S. asperum Lepech., som har klocklikt vidgad krona, mycket kort foder, samt stjälk och blad rivjärnslikt sträva av små vitaktiga, knölformiga taggar; den träffas vid städer och gårdar, i parker m. m.
Tavl. 86. Fig. 1 stjälkens topp med blomställningar, 2 ett lägre sittande blad, 3 ett stycke av blomkronan som ung (motsvarande en kronflik) med två ståndare och ett av kikronans fjäll (2/1), 5 bikron-fjäll (4/1), 6 pistillen med honungskörteln (blekgul) kring fruktämnets bas (3/1), 7 en delfrukt (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
