- Project Runeberg -  Bilder ur Nordens Flora /

(1917-1926) [MARC] Author: C. A. M. Lindman - Tema: Reference, Nature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Bilder ur Nordens Flora: Hundrova Förra Nästa Index Innehållsförteckning

59. Hundrova, Bryonia alba L.

N. Galdebær. F. Koirannauris.

Gurkfamiljen innehåller nästan uteslutande storväxta, bredbladiga örter, som med mycket få undantag äro klätterväxter liksom hundrovan. Ingen art är vildväxande i Skandinavien, men allmänt odlas gurka, melon och pumpa för sina ätliga frukter, några former även som prydnadsväxter för sina väldiga blad och frukter, och hundrovan planteras i s. och mell. Sverige som spaljéväxt till beklädnad av husväggar och verandor. I många gamla trädgårdar lever den kvar som halvvild sedan lång tid tillbaka. Dess frukt är ett svart bär. Något mera sällan planteras en annan art, Bryonia dioeca, som har djupare flikiga blad och röda bär.

Hundrovorna äro fleråriga örter. Under jorden består växten av en grov och köttig, stundom nästan armtjock knölrot med tjocka grenar. Denna rot är skarp och giftig, liksom örtståndet i övrigt; men om den rives och slammas, får därur ett vitt stärkelsemjöl, som använts till nödbröd. Från rotknölens översta del uppkomma mycket snabbvuxna stjälkar. Redan inom juli månad kan växten nå en höjd av mer än 3 m över marken.

Klätterväxter eller lianer hava stammar (vare sig förvedade eller örtartade), som äro för veka och böjliga att utan stöd stå upprätt, och därför på något sätt äro danade att hålla sig fast vid höga föremål, såsom trädstammar, stängsel och murar. Gurkväxterna äro klänge-växter, emedan deras klätterorgan är ett klänge, ett trådformigt organ av så konstmässig byggnad och så underbar gripförmåga, att klängeväxterna måste anses for de mest fulländade av lianerna. Hos Bryonia är klängets nedersta, raka del att betrakta som en gren, och den övre, tunnare, böjligare delen som en förvandlad bladskiva (eller bladnerv). Först sedan sträcker det sig nästan rakt med yttersta spetsen krökt till en liten klo, och befinner sig i långsam, kretsande svängning, liksom om det trevade efter något; och att så verkligen är förhållandet, kan man förstå därav, att så snart spetsen träffat ett smalt föremål (en stjälk, stödjekäpp ell. dy.), så har den inom en kort stund krökt sig däromkring och släpper sedan icke taget. Klänget är nämligen i besittning av både känsel och rörelse. Känselapparaten är danad sålunda: de mikroskopiska cellerna på konkavsidan av klängespetsen hava förtunnade ställen (eller tunnare punkter) på ytterväggarna, bestämda för ett genomsläppande av intryck från yttervärlden, som mottagas av cellernas innehåll (den känsliga protoplasman). Så snart cellerna märkt intrycket av beröringen, ges befallning till den manövern, att klängespetsen skall kröka sig kring det funna föremålet, och detta kan var igång redan efter 2 sekunder. Klängets fortsatta tillväxt går nu icke längre rakt, utan i spiralvarv omkring stödet, och som slutresultat se vi en tråd, nystad kring stödet. Då blir klänget okänsligt, stannar i växten och hårdnar kring stödet, men i den fria delen inträffar nu ett nytt, överaskande fenomen - tråden får korkskruvslika vridningar, som från båda ändarna fortskrida mot en mötespunkt på mitten. Därigenom drages stjälken närmare stödet och hålles fast liksom med en elastisk spiralfjäder.

Bland andra egendomligheter i gurkväxternas och särskilt Bryonia's byggnad bör även följande nämnas. Blomman är alltid enkönad, antingen han- eller honblomma, fig. 2, 3; hos B. alba sitta dessa på samma avstånd, och vi kalla växten en sambyggare (hos B dioeca på skilda stånd, och denna art är alltså en tvåbyggare, se nr 28). Blomkronan är gulgrön och hos hanblomman dubbelt så vid som hos honblommand. Ståndarna äro 5, och därav två och två sammanvuxna men den femte fri. Honblommans fruktämne är undersittande; det är bildat av tre blad ("ruktblad") liksom hos Campanula, vilket synes dels av de 3 märkena, dels av tvärsnittets byggnad, fig. 6: där två fruktblad äro hopfogade med varandra med kanterna (således på tre ställen) uppkommer en tjock valk, som skjuter in i frukten och tjänar till fäste för frön; gränserna mellan dessa tre fröfästen synas som tre ljusare linjer, som stöta samman i mitten. Själva fröfästena scälla så att de fulla fruktens hålighet och bilda bärets kött. Samma byggnad har en gurka.

Tavl. 59. Fig 1 ett kort stycke av stjälken med blad, klängen, han- och honblommor samt fruktanlag, 2 hanblomma i längdsnitt (2/1), 3 honblomma (2/1), 4 och 5 tre ståndare, en fri och två sammanvuxna (4/1), 6 , 7 bäret i naturlig storlek och ett förstorat tvärsnitt.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning


Project Runeberg, Fri Jun 27 21:00:21 1997 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordflor/59.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free