Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Denna art kännetecknas av lång, smal, rikblommig klase och bakåtriktade foderblad; blomkronan är till form och storlek ej olik lilla blåklockans, men av violett färg. Bilden på tavl. 55 visar den egendomliga utvecklingsgången hos blåklockornas klase; den börjar att blomma nedtill och en tid bortåt tillväxer huvudaxeln obegränsat i toppen, men snart bildas en toppblomma, som avbryter huvudaxelns tillväxt och får försprång framför de äldre, längre ned sittande blommorna.
I våra länder är artens utbredning begränsad till odlade trakter i s. och mell. Sverige, Norge och Finland; den växer på odlad mark, åkerrenar, gräsplaner o. dyl. och blir lätt ett ogräs i trädgårdar och parker. Den är tämligen svår att utrota, ty de underjordiska grenarna äro långa och starka utlöpare, och en del rötter bliva mycket långa, grova och spolformigt uppsvällda. Därav namnet "knölklocka"; artnamnet "rapunculoides" anger dess likhet i detta avseende med rapunkeln (Phyteuma spicatum), bekant för sina tjocka, fasta rötter.
Tavl. 55. Fig. 1 växtens underjordiska del, 2 blomställning, 3 moget fröhus (2/1), 4 frö, sett från sidan och från kanten (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
