Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Även denna art har liksom nästföregående länge räknats som en varietet av E. uniflorus och fått varietetsnamnet pulchellus i svenska floror. Den är dock olik till bladen, ty de äro längre och smalare och överensstämma mera med E. eriocephalus. Dess egentliga "nota characteristica" är holkens tätt och regelmässigt ordnade och tilltryckta fjäll samt deras täta, yviga, ogenomskinliga silkespäls av svartvioletta, svartgrå eller svartblå hår. Ett annat kännetecken är den ljusblå färg, som framträder hos kantblommorna inemot slutblomningen och vid torkning.
Denna växt beskrevs först efter exemplar från det arktiska Nordamerika, men som en varietet, och sitt namn fick den efter den lilla ön Unalaschka, en av Aleuterna. Den upphöjdes till art av den österrikiske Erigeron-kännaren Vierhapper. I Sverige är den blott känd från Torne lappmark, i Norge från Lille Elvedal, Tromsö, Lyngen m. m. Den är sirligare och täckare än E. uniflorus, finare byggd och vackrare färgad. I fig. 3 och 4 äro korgens kantblommor icke mindre än 100 till antalet.
De två arterna vit- och svartbinkan äro exempel på, hur nya arter vinnas för vår flora ur gammalt material genom ett noggrannare aktgivande på kännetecken, som förut ansetts oväsentliga, t. ex. växtens "habitus" eller det allmänna utseendet, även färgen och storleken. ("Habitus" betyder härvidlag dels hållning, dels dräkt, dels uppträdande i allmänhet.) Helt säkert sola många andra varieteter inom nordens flora vid närmare granskning visa sig förtjänta att upphöjas till art, men därtill fordras rikligt undersökningsmaterial för att finna de konstanta (d. v. s. hållbara eler oföränderliga) kännetecknen, och (icke att förglömma!) stor försiktighet. Den botanist, som urskiljer en ny art eller "nova species", får sätta sitt namn som auktorsnamn efter artnamnet, och detta anses för en rättmätig ära. Men äran är ej stor, om det skett i förhastande och utan försiktigt övervägande. Dock är äran ännu mindre, om det nya artnamnet uppställts av fåfänga, -- ty sådant lär förekomma.
Denna artforskning lönar sig ännu lika bra i de avlägsna, öde, svåråtkomliga fjälltrakterna och på det bebodda, väl utforskade låglandet. Dock är det ju sannolikast, att flera överraskningar vänta i mindre undersökta trakter.
Tavl. 525. Fig. 1 och 2 något skiljaktiga plantor från Abisko-trakten vid södra sidan av Torne träsk, 3 korg i mera framskriden blomning, 4 korg i börjande fruktmognad, 5 korgens två olika blomslag, mitt- och kantblomma (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
