Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En ännu sällsyntare art än nästföregående möter oss här. Gullborsten är nämligenhär i norden en Ölands- och Gottlandsväxt och finns ej inom Skandinavien utanför dessa kalkstensöar, ehuru ej ovillig att låta odla sig i en trädgård. Den tillhör alltså den lilla koloni av rariteter, som i Sverige ej funnit behag i något annat klimat eller någon annan jordmån, än de två nämnda öarnas alvarhed, och som förut omtalats vid Globularia nr 52 och Adonis nr 172 (se även nr 531 Inula vrabelyiana här nedan). Länge var gullborsten blott känd från Ölands alvar, men hade förr även anträffats på några gottländska lokaler, ehuru man ej var säker på att den ännu levde kvar inom Gottlands gränser. Då hände det, att Stora Karlsö år 1887 inköptes för 16,000 kronor av den s. k. Karlsöklubben, som redan förut ägnat denna ö ett kraftigt naturskydd. Nu avlägsnades en gång för alla de halvvilda får, som bönder från Gottlands fastland hade rätta att låta beta på ön, och denna var nu befriad från den förödelse, som dessa djur vållat. Redan nästa år upptäcktes gullborsten i blomning på St. Karlsö. Man anser för alldeles säkert, att växten, som är flerårig, även dessförinnan funnits där, men så att säga i maskerat skick, emedan den ej kommit till blomning någon enda sommar, så länge den oupphörligt avbetades. Då fåren bortfördes, fick gullborsten växa ostörd och dröjde ej att triumferande visa sin granna blomställning. Den är numera anträffad även på ett par andra ställen på Gottland.
Inom sin familj är denna växt här i norden enastående till utseendet. Vi hava ingen annan korgväxt med en bladskrud av så smala, jämnbrett lansettlika och alldeles hela, helbräddade, kala blad, och drtill alla likformiga, ehuru samma stjälk stundom kan bära flera tiotal blad ända från basen. Till färgen draga de åt blågrönt. Dessa kännetecken uttryckas med artnamnet "linósyris", sammansat av Linum, linet, och Osyris (en grekisk ört). Även vissa Linaria-arter hava samma linartade utseende, t. ex. Linaria repens, nr 113 B. -- Även till blomkorgarna är gullborsten egendomlig, emedan den ju saknar kantblommor. Visserligen finnas många andra inom "Radiatæ" (se sid. 10) utan sådana, men inom släktet Aster (ett namn, som betyder stjärna) borde ju ej "radii" eller strålarna ("strålblommorna") fattas. Till följd av dessas frånvaro har gullborsten även av några författare förts bort från de andra Aster-arterna och fått heta än Chrysocoma linosyris L., än Linosyris vulgaris DC. m. m.
Då en så stor och typrik familj som Compositæ uppträder inom ett fattigare flora-gebit, såsom i Skandinavien, måste en del av dessa dess nordliga utlöpare stå som isolerade typer, emedan de ej fått med sig hit upp några närmare släktingar. Det bör därför ej förvåna, att vi här i Skandinavien hava ett par så isolerade och säregna typer, som flocksen och gullborsten.
Det å tavl. 521 avbildade exemplaret är ungefär av medelstorlek. På alvarets magra jordmån och kalkhällar blir växten oftast både lägre och spensligare, men på god jord, t. ex. i en trädgård, dubbelt så hög och med mångdubbelt flera korgar. Den finns i de flesta andra europeiska länderna, ehuru ingenstädes mycket allmän, och är i de flesta trakter storvuxnare än på Öland och Gottland.
Tavl. 521. Fig. 1 stjälk och blomställning, 2 jordstam, rötter och stjälkbas 3 enskild blomma (3/1), 4 frukt (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
