Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En av släktets allmännare arter; dess växlokaler äro diken, kärrängar, stränder o. s. v. I motsats till nästföregående är den mycket grenig, vanligtvis ända från basen. Den här avbildade växten är formen polystachyum Retz., som ej blott har ett toppax, utan många sådana i toppen av sidogrenarna. -- Kärrfräknet är, spensligare och mindre styvt än föregående art; stjälkslidorna äro grönaktiga med svartbruna, spetsiga tänder; under varje grenkrets sitter ett svartaktigt s. k. grenhylle; axet är tydligt skaftat och mer eller mindre svartaktigt.
Vid de här avbildade arterna är en mogen spor bifogad. Den är klotrund, och dess yttervägg brister i form av två långa smala spiralband, som äro hygroskopiska. Om man andas på en liten hög sporstoft av en fräkenväxt, ser man den ändra form och volym; detta kommer sig därav, att spiralbanden, som förut genom förtorkning voro utsträckta, bliva fuktiga av andedräkten och skyndsamt rulla sig omkring sporen igen. Man anser, att dessa egendomliga spiralband tjäna till att hålla sporerna tillhopa, till dess gynnsamma groningsvillkor kunna erhållas, och att, när sådana inträffa, åtskilja och kringsprida sporerna.
Tavl. 514. Fig. 1 och 2 ett stort månggrenigt ex. (formen polystachyum Retz.) avskuret på mitten, 3 en spor (ungefär 200/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
