Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En högrest, styv, sträv, gles, grågrön ört, utan något behag med sina kala, utspärrade grenar och sin matta grönska, men av stor skönhet de stunder på dagen, då solskenet lockar de stora himmelsblå korgarna att öppna sig. Vildväxande finns den i sydligaste Sverige ("blåblinka") samt på Öland och Gottland, där den flerestädes följer vägkanterna och har innästlat sig på tomter och trädor; som tillfälligtvis förvildad ur trädgårdar ses den någon gång även i mellersta Sverige, s. Norge och Finland. Denna växt är sedan urminnes tider odlad, och så även hos oss, dels emedan bladen äro matnyttiga som sallat, dels (i senare tider) för rotens skull, som torkad eller lindrigt rostad, under namnet "sikoria" eller "intubi" fått användning som tillsats till kaffe eller surrogat därför. Den vilda växtens rot är däremot mindre matnyttig och tjänade i forna dagar till medicinskt bruk, mot gikt m. m. - Frukten har i sin topp i st. f. hår en liten krona av små fjäll i en eller två kretsar.
Tavl. 49. Fig. 1 stjälkstycke med korgbärande gren, 2 blad från stjälkens bas, 3 blomkorg i knopp (2/1), 4 blomma (3/1), 5 frukt (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
