Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Med sitt fina och högväxta, sviktande och något bågböjda strå, sina breda, mjuka, djupt gröna blad och de små rundade småaxen i gles men rik vippa, är detta gräs en av nordens vackraste växter. Det bebor lundar och lundängar med tät, högrest örtvegetation. Ända upp i Skandinaviens nordligaste delar träffas det i björklidernas och klippklyftornas skugga med mer än manshögt strå. Liksom hos en mängd andra skuggräs (t. ex. av släktena Poa, Festuca, Calamagrostis m. fl.) äro bladen omsvängda eller resupinerade: undersidan är vänd uppåt, mörkare grön och något glansig. Hos Milium är detta åtminstone fallet med äldre blad, och ställningen ses av vår avbildning. Omvändningen kommer ofta till stånd helt enkelt därigenom, att bladet hänger slakt över emot och förbi strået. Så förhåller sig även grenröret, nr 466). ett egendomligt kännetecken hos Milium är blomfjällens pergamenthårda beskaffenhet och släta, blanka yta; de omsluta hårt den moga frukten, liksom agnarna (d. v. s. blomfjällen) hos havre och en stor mängd andra gräs. Hässlebroddens örtstånd är svagt välluktande, vilket dock först efter växtens torkning blir märkbart, liksom förhållandet är med de ännu starkare välluktande, kumarinhaltiga gräsen i det följande, vårbrodden (nr 474) och myskgräset (nr 475).
Tavl. 469. Fig. 1 stråbas, 2 vippa, 3 småax (6/1), 4 tomfjäll (6/1), 5 ytterblomfjäll (6/1), 6 frukten eller kornet, dolt inom blomfjällen (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
