Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Ett av våra allmännaste smågrä och i synnerhet i människoboningars närhet mycket ymnigt. Under flera former växer det t. ex. på torrare betesmarker, vid skogsvägar, i skogsbryn o. dyl. ställen, men tilltar i mängd på odlad mark, både på ruderala platser, såsom barlast, gångstigar och vägar, där denna växt sällskapar med trampgräset och stora grobladet, och på fet jord, t. ex. trädgårdsland, åkerkanter o. dyl., där den är ett frodigt ogräs i sällskap med våtarven, rödplistet, vitmållan m. fl. (en sådan frodig och kraftig planta ses på vår avbildning) och slutligen i ymnighet på gräsplaner. Detta gräs hör även till de kosmopolitiska växterna, som med européer förts till avlägsna världsdelar. I motsats till de övriga Poa-arternas och de flesta gräsens kortvariga och brådstörtade blomning under för- eller högsommaren, kan P. annua träffas i blomning nästan under hela året. Den är ej flerårig, såsom t. ex. ängs- och fjällgröet, vilka fortleva med jordstam, utan anses en- eller tvåårig, vilket bättre kan uttryckas så, att flera generationer efter varandra hinna under året uppkomma ur frö och i sin tur sätta frukt, så att växten kan vara både sommar- och vinterannuell, vartill kommer, att även vippbärande exemplar hålla sig levande över vintern för att vid blidväder både vegetera och blomma. -- Vitgröet igenkännes bl. a. därpå, att småaxen äro något mer utdragna och jämnbreda, än hos ängsgröet, och att nedre tomfjället är betydligt kortare än det andra. Man kan iakttaga, att den översta blomman och vanligen även den näst översta sakna ståndare och äro honblommor.
Tavl. 455. Fig. 1 ett mycket frodigt exemplar, 2 ett småax (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
