Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
De föregående tre Bromus-arterna insättas som nämnt stundom i ett särskilt släkte, Zerna (av misstag hava de förr räknats till Schedonorus ), utmärkt av en mera svingelartad gestalt och några smärre kännemärken, däribland att tomfjällen äro 1-3-nerviga och axfjällen vassryggade. Hos lostorna (Bromussläktet i inskränkt bemärkelse) äro tomfjällen 3-flernerviga och fjällen trindryggade.
Båda dessa arter äro ganska allmänna i s. och mell. Skandinavien, luddlostan på torra ställen, såsom hällar och vägkanter, och lätt igenkänd på sin gråaktiga färgton genom den fina, mjuka hårigheten (därav även kallad "B. mollis"), råglostan däremot mest i rågåkrar, där den blir mycket högre än den andra och vanligen kal och livligt grön. Bladslidorna äro här rörformigt sammanvuxna kring strået liksom hos halvgräsen, medan de hos gräsen för övrigt pläga vara öppna eller kluvna med fria kanter ända ned till sitt fäste vid leden.
Dessa båda gräs äro enåriga, och i synnerhet råglostan är till sin förekomst beroende av odlingarna, ty den växer såsom nämnt huvudsakligen bland rågen. Komma dess frukter i stor mängd med bland spannmålen, göra de mjölet dåligt och brödet mörkt och beskt. I nordligaste Skandinavien saknas båda, och den hos oss allmännaste, hordeaceus, uppges vara mycket sparsam i Finland (blott i sydligaste delen).
Tavl. 446. A. Bromus hordeaceus , fig. 1 stråbaser, 2 bippa, 3 ytterblomfjäll (3/1). -- B. B. secalinus, 4 vippa, 5 stråets mittparti, 6 ytterblomfjäll (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
