Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Dessa och de återstående Carex-arterna höra till den tredje och artrikaste gruppen, som blivit kallad Heterostachyæ eller olikaxiga. Axen äro många, och det översta är ett hanax, alla de andra äro honax, bådadera av samma byggnad som han- och honaxen hos C. dioeca (tavl. 430).
C. atrata bildar dock ett undantag däri, att hanaxet har honblommor i sin topp.
Båda dessa arter äro fjällväxter, atrofusca (som även kallas "ustulata") på myrar, atrata på torrare gräsmark. De höra till den grupp av fjällväxter, som genom ett starkt violett eller rött färgämne i de för övrigt klorofyllhaltiga organen få en svart eller brunsvart (rödsvart) färg. Särskilt hava blomställningarna av en mängd vindblommiga, arktiska och alpina växter starkare svartviolett färg, än deras motsvarande låglandsformer, t. ex. många juncaceer, cyperaceer och gramineer. I den högre fjällregionen äro även svartaktiga lavar och mossor mycket ymniga. I många fall kan detta förklaras som en reaktion mot den starka belysning, som under sommaren råder i de nordligare och tillika högt belägna trakterna och som gör en skyddsskärm för klorofyllet nödvändigt; det purpurröda färgämnet (det s. k. "anthocyanet") har i sådana fall den uppgiften att absorbera en del ljus och därigenom skydda klorofyllet mot alltför intensiv belysning.
Tavl. 435. A. Carex atrofusca , fig. 1 ex. i blomning, 2 fruktgömme i mognad med skärmblad (6/1). -- B. C. atrata, 3 blommande exemplar, avskuret på mitten, 4 mognande fruktgömme med skärmblad (6/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
