Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Denna växt förekommer numera spridd upp i s. och mell. Sverige (Göta och Svealand, utom Öland och Gottland) samt i sydligaste Norge och Finland och uppträder flerestäde ymnigt bland säv och vass vid åar och dammar. Den är dock ej ursprungligen inhemsk vare sig här i norden eller ens i Europa, utan ett exempel på huru en art, som förr odlats, spritt sig och lever kvar bland den fullt vilda vegetationen. Sitt avlägsna hemland har vår kalmus uti Indien; över Arabien och Grekland kom den till mellersta Europa och blev först under 1400-talet införd i tyska trädgårdar. Den starkt aromatiska, flyktiga kalmusoljan i jordstammen är nämligen ett av gammalt mycket uppskattat nerv- och magstärkande medel, och jordstammen ("kalmusrot") användes ännu på flea sätt, t. ex. till extrakt och tinktur, till oljans utdestillering, i torkade bitar till tuggning, såsom insyltad eller inkokt med socker, såsom tillsats till likörer m. m.
Växten har en kraftig, horisontal jordstam av purpurröd anstrykning liksom bladbaserna; höst och vår är rätta tiden att skörda den, varvid den bör torkas utan att skalas. Stängeln blir över 1 m hög och är plattad med åtminstone den ena kanten skarp; bredvid axet (kolven) sitter ett hölster, som både till form och tiktning bildar stångelns fortsättning (jfr Juncus-arterna tavl. 396!). Bladen hava samma byggnad som hos svärdsliljan (nr 394 och nr 398), sitta i 2 motsatta rader och stå vertikala till 1 m:s längd. Blomman, fig. 4, har 6 oansenliga kalkblad, 6 ståndare och en 3-rummig pistill (jfr sålunda liliacé-blomman!). Frukten, som ej brukar hinna till full mognad i Europa, är ett torrt, slemfyllt, 3-rummigt bär (se fruktämnet, fig. 6!), som inemot mognaden blir rödaktigt.
Tavl. 421. Fig. 1 stycke av jordstammen och bladens bas kring stängelbasen, 2 stycke av stängeln med axet och hölstrets bas, 3 spetsen av hölstret, 4 blomma (12/1), 5 fruktämne i längdsnitt (12/1), 6 d:o i tvärsnitt (12/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
