Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Sist bland orchideerna ställa vi den i många avseenden starkt avvikande guckuskon eller "venus-skon", såsom släktnamnet lyder i översättning. Gent emot alla våra övriga släkten har den 2 fertila ståndarknappar av obetydlig storlek, nämligen de två, som stå på ömse sidor om pelarens bas och som vi hos t. ex. Gymnadenia (tavl. 404, fig. 3) och Platanthera (tavl. 406, fig. 5) lärt känna som rudimentära eller åtminstone sterila. Den mittersta och största ståndaren är däremot steril, ett s. k. stamodium, och igenkännes hos denna art på sin tunglika form och små mörkröda fläckar, fig. 2, 5 och 6. En annan egendomlighet är den blåsformiga, ihåliga läppen (hos denna art av ljusgul färg och fast, vaxlik konsistens). Denna läpp är under blomningen riktad framåt och nedåt av samma orsak som hos Calypso (nr 416), således icke till följd av någon omvridning i blomman, utan genom en så stark bakåtböjning av blomskaftet, att blomman stjälper över. Framom staminodiets rödfläckiga skiva finnes den öppning, som leder in till läppens ihålighet. En insekt, som kryper ned denna väg, passerar över det stora, skivlika märket (här bildat av 3 märkesflikar, fig. 6), och detta blir nu pollinerat, om insekten medfört något pollen utifrån. I läppens botten finner insekten korta, saftfyllda hår, som den suger och avslickar. Men genom läppens form hindras insekten att komma upp igen till mynningen, genom vilken den kommit in. Förr eller senare upptäcker dock det fångna djuret två smärre dagöppningar invid läppens fästpunkt; dit beger sig således fången, men endast småbin lyckas tränga sig ut genom dessa små öppningar, då däremot större insekter förbliva instängda och finna sin död inne i läppen. Blomman i fig. 2 visar, att de två fertila ståndarknapparna just sitta i vägen vid var sin av dessa små didoutgångar (jfr även fig. 5), och på samma gång som insekten tränger sig ut, blir den därför behäftad med ståndarmjöl, som hos Cypripedium-släktet ej bildar "pollinarier" (nr 399), utan är av vanlig beskaffenhet och består av fria pollenkorn. Blommans läpp är således en fälla som (i likhet med Aristolochia-blomman, nr 362) avser att dels en lång stund kvarhålla insekten i beröring med märket, dels i befrielsestunden helt oförmärkt låta honom få med sig litet ståndarmjöl i pälsen. -- Bakom läppen ses ett kalkblad med två uddar, alltså två sammanvuxna blad.
Guckuskon är genom sin stora och säregna blomma en av vår floras märkvärdigaste alster. Den förekommer som en sällsynthet här och där i flera av mell. Sveriges landskap upp genom Norrland, och dess växplatser äro hasseldungar och andra skuggrika lövskogar. Även i Norge och Finland är den spridd upp till polcirkeln. Vanligen blommar den före midsommar. Den finnes i hela Europa ned till Alperna och Pyreneerna. Den är i motsats till flera av våra orchideer lätt att odla.
Tavl. 419. Fig. 1 jordstammen och stjälkbasen, 2 stjälk och blomma, 3 fruktämnet i tvärsnitt (4/1), 4 läppen, 5 pelaren sedd från vänstra sidan, visande det rödprickiga staminodiet, det grönaktiga märket och den lilla gulaktiga ståndarknappen på vänstra sidan (2/1), 6 pelaren, sedd från den sida, som vetter inåt läppen (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
