Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En saprofyt eller myllväxt (jfr nr 412 och nr 418) utan gröna delar och utan utvecklade örtblad, till färgen vitaktig eller svagt skär (ej ens fruktanlaget undantaget) och av lös och saftig beskaffenhet. Även rötter saknas. Under jorden har den en korallformigt förgrenad jordstam, som utsänder smala utlöpare, fig. 1. Stjälkbasen är lökformigt förtjockad. Blommorna, som äro stora och vaniljdoftande, sitta på smala skaft i en fåblommig klase; de hava läppen vänd uppåt och kalkbladen äro gulvita, utom läppen, som är vit, vaxlikt genomlysande och försedd med radvisa, rosenröda fläckar; även läppens punglika, uppåtvända sporre är rosenröd. Pelaren är av klubblik form, fig. 3; ståndarknappen lösgör sig nästan som ett lock med ett gångjärn, fig. 4, och man ser då tvänne långa, fina strängar, fig. 5, som förbinda klibbskivan på rostellum med de två pollinarierna i ståndarknappen. Märket sitter hos denna växt vid pelarens bas, fig. 4 (vid *).
"Skogsfrun" har fått detta namn ej blott för sin ståndort, som är skuggig skog med fuktig mylla, multnande trädstammar m. m., utan för sitt plötsliga, överraskande uppträdande i en trakt, där man förut icke iakttagit den. Man har kallat sådana sällan sedda växter "meteorväxter". Artens utbredning är tämligen vidsträckt, från Skåne till Lule lappmark (samt i s. och mell. Finland och s. Norge), men de kända lokalerna äro få, och som redan är nämnt, visar sig växten ofta helt oväntat för att på samma ställe (åtminstone såsom synlig ovan jord) för lång tid eller kanske för alltid försvinna.
Tavl. 415. Fig. 1 jordstam med underjordiska utlöpare och blommande plantor, 2 blomma i längdsnitt, sedd från vänster (1/1), 3 fruktämnet och pelaren i sin naturliga ställning (ungefär 3/2), 4 pelaren (jämte konturen av fruktämnet) i något starkare förstoring, med ståndarknappen tillbakaslagen, 5 pollinarierna (starkare förstoring).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
