Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En liten kärrväxt, lysande till sin blomning genom de höggula blommorna i tät klase. Den växer på kärr- och myrmark i hela v. och n. Norge, sällsyntare i s.-ö. delen av landet och tämligen sällsynt även i Sverige, där den företrädesvis är utbredd genom de västliga landskapen från Skåne till Jämtland.
Bladen äro av den typ, som vi sedan skola återfinna hos svärdsliljan: skivan är dubbelviken, varjämte dess hälfter sammanvuxit utom basen, som bildar en öppen slida), så att den blir hoptryckt från sidorna och vänder en kant, ej en bredsida mot stjälken. Då bladen därjämte sitta i 2 rader, blir hela bldrosetten starkt plattad. Stjälkbladen äro reducerade till slidformiga fjäll. Fruken, ett fröhus, fig. 4, är av den vanliga liliacé-typen, men fröna, fig. 5, äro spolformiga och i båda ändarna trådlikt förlängda.
Några författare låta släktena Narthecium och Tofieldia (nr 395) bilda en särskild familj i vår flora, vilket dock för Narthecium är mindre berättigat (se under nr 395!).
Myrliljan är giftig för betande djur, t. ex. får, i synnerhet för lammen.
Tavl. 394. Fig. 1 jordstam med bladrosett och skott, 2 blomställning, 3 en ståndare (8/1), 4 öppnad frukt med den vissnade kalken (3/1), 5 frön (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
