Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
En lökväxt med flerbladig (4-6-bladig) stjälk och ensam, hängande blomma. Ståndare och pistiller, fig. 3 och 4, äro av annan form än hos Tulipa. Fritillaria-arterna hava klocklikt hopböjda kalkblad, som i förening med blommans hängande läge skydda den rikliga honungsavsöndringen. I den honungsdoftande blomman hos vildtuplanen, som är mera öppen och ej hängande, skyddas honungen genom de täta hårtofsarna vid ståndarnas bas, tavl. 383, fig. 3.
Fr. meleagris är en jämförelsevis oansenlig art av sitt släkte, men högst egendomlig genom kalkbladens rutiga teckning, som också givit anledning till benämningen "damspelslilja". Släktets större arter kallas eljest "kejsarkronor" och vår art heter stundom "kronlilja", men den anföres här under det vanligaste namnet, som uppkommit av den trakt, Kungsängen, den låga, delvis översvämmade slätten kring Fyris strax söder om Uppsala, där denna växt finnes i oräknelig mängd. Redan på 1740-talet uppträdde den därstädes, "det enda stället" enligt Linnés Flora Suecica. Den finnes nu förvildad även i några andra syd- och medelsvenska landskap samt i s. och mell. Norge. Tämligen vanlig är en färgvarietet med vitaktiga, otydligt rutiga kalkblad. Genom de platta, tunna fröna, som lätt kastas omkring av vinden, har växten ett mycket verksamt spridningsmedel.
Tavl. 384. Fig. 1 lök och stjälkbas, 2 stjälkens övre del med blomman, 3 ståndare och pistill (1/1), 4 pistill (1/1), 5 moget fröhus (1/1), 6 frö, något genomlysande, så att växtanlaget kan skönjas (3/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
