Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Salix-släktet är artrikast i kalla och kalltempererade länder, och hos oss ojämförligt art- och formrikare i fjällen än på låglandet. Här i Skandinavien äro ett tiotal arter företrädesvis högfjällsväxter, och man kan förstå formrikedomen, då man erfar, att sannolikt var och en av dem hybridiserar med alla de andra, vartill hos några kommer stor variationsförmåga. De båda här avbildade småvidena höra till de mest utmärkande växterna för högfjällens kala, hedartade, risbevuxna slätter och växla något i storlek och utseende efter de lokala förgållandena. De utslå hastigt sina blad och öppna ofördröjligen sina ståndarknappar, så snart snöhöljet smält undan, medan marken ännu är genomdränkt av det iskalla smältvattnet från den närbelägna drivan, och de förlora därigenom så litet som möjligt av sin korta och äventyrliga vegetationsperiod. Nätvidet är av alla arterna mest avvikande till sin typ både genom sin bladform och den vitgrå undersidans nätlikt upphöjda nerver. Dvärgvidet har däremot tunna, kala, glansiga blad; såväl i våra fjäll som i polarländerna är den allmän och är ett av jordens minsta småris, då den ofta blott höjer sig 1 eller 2 cm över jordytan.
Tavl. 382. A. Salix reticulata, 1 hanplanta, 2 honplanta (bägge i naturl. storl.), 3 tvenne fröhus, det ena öppnat (3/1). --- B. Salix herbacea, 4 hanplanta, 5 honplanta (naturl. storl.), 6 hanblomma med skärmblad (8/1), 7 honblomma med d:o (8/1), 8 moget fröhus (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
