Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Björk- och alsläktena (nr 371-374) förenas stundom till en särskild familj, "Betulaceæ", som skiljes från de två nästföregående släktena genom helt små nötfrukter, som ej omgivas av en skål. Även dessa träd äro sambyggare. Hanblommorna sitta i långa, mjuka hängen, honblommorna i korta, styva ax. Hos Betula hyser varje axfjäll inom sig 3 blommor (ett litet knippe med toppblomma och sidoblommor) samt 2 förblad. Varje hanblomma består av 2 stycken kluvna ståndare (således inom varje skärmblad 12 ståndarknappar eller halva ståndare, fig. 2 och 3). Varje honblomma består av en 2-talig pistill, således 3 pistiller inom varje skärmblad, fig. 4. Detta senare sammanväxer med de två förbladen till ett 3-flikigt axfjäll. Frukterna hos Betyla äro mycket små virvelfrukter (se sid. 57 och nr 366), fig. 6, tre och tre tillsammans. Då de lossna, avfaller även det 3-flikiga avfjället, fig. 7.
Den på Skandinaviens och Finlands lågland vanliga björken, som även kallas hängbjörk för sina långa, fina, hängande kvistar och masurbjörk för vedens vågiga struktur (vår avbildning å tavl. 371), har kala kvistar, betäckta av små hartsvårtor. Denna art och hybrider av densamma bilda våra vitstammiga, högresta björkskogar och finnas över större delen av vårt område, utom i nordligaste delen samt i fjälltrakterna. Dess blad äro oftast antingen triangulära eller rutformiga och ojämnt sågade. Andra skillnader från samtliga andra björkarter här i norden har man funnit dels i de små frukternas flyghinna, som är 2 till 3 gånger bredare än själva nöten, fig. 6, dels i axfjällets form, som genom sidoflikarnas utåtkrökning, fig. 7, erinrar om en heraldisk "fransk lilja".
Veden av masurbjörken lämnar vårt viktigaste hushållsbränsle, mera värmegivande än barrträdsved, och ett mycket vackert och hållbart möbelvirke, i synnerhet "flammig björk". Det egentliga "masurträet" fås av de s. k. masurknölarna, som bestå av oregelbunden ved med sådan rynkning och veckning, att t. o. m. barklager växa in i veden (masurvedens mörkbruna linjer).
Vårt område hyser bland de trädformiga björkarna flera andra arter, som dock först på de senare åren urskilts. I allmänhet hava dessa en annan bladform med mera rundad eller hjärtlik bas och oregelmässigare enkelsågad kant; kvistarna äro ej vårtiga, men ofta m. e. m. finludna; nötens hinnkanter äro smala; axfjällets sidoflikar äro m. e. m. uppåtriktade. Till dessa höra de arter (och hybrider), som bilda fjällens björkskogsregion, den trädvegetation, som går högst på våra fjäll och således framtränger till trädgränsen.
Tavl. 371. Fig. 1 kvist med späda blad, hanhängen och honax, 2 hanblommor med skärmbladet sett inifrån huvudaxeln (10/1), 3 d:o sett utifrån (10/1), 4 de tre honblommorna med skärmbladet och förbladet (10/1), 5 kvist med blad och fruktställning, 6 virvelfrukt (3/1), 7 axfjäll (skärmbladet och de därmed sammanvuxna förbladen).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
