Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Vår flora upptager denna art blott som förvildad, en sällsynthet i gamla trädgårdar i s. Sverige och Norge. Den odlades nämligen förr, emedan dess jordstam gällde som läkemedel. Till utseendet är hållroten föga framstående som trädgårdsprydnad, om den jämföres med sina samarter i varmare länder, de slingrande aristolochierna med deras bisarra blommor, ty vår art är en upprät ört av 1/2 till 2/3 m:s höjd, men den har dock samma blad och samma egendomliga blombyggnad, som släktets övriga arter. Blomkalken är sambladig, kronlik, starkt zygomorf, och särskilt på insidan av brämets rätt uppåt vända flik är färgen livligt gul; röret är långt, smalt och något krökt, men längst ned utvidgat till en rund kammare, där befruktningsdelarna finnas. Dessa förete den egendomligheten, att ståndarknapparna, 6 till antalet, äro vidvuxna det korta, pelarlika stiftet under märkets 6 utskjutande flikar (fig. 4), samt att stark proterogyni råder, så att märkena stå i full blomning ett par dagar före ståndarknapparna.
Vid blomningens början kunna små flugor krypa ned genom det långa, smala röret för att söka honung, fig. 2. De täta håren på rörets insida äro nedåtriktade och hindra ej flugorna att komma in; men då dessa gäster efter intagen förtäring ämna avlägsna sig samma väg, så äro de i fällan, ty hårens riktning stänger vägen. Medan flugorna fördriva tiden med att leta efter en annan utgång, kunna de göra blomman den tjänsten att pollinera märkena, ifall de händelsevis medfört ståndarmjöl utifrån. Då vissna märkena, och brämets uppstående skyltflik börjar sänka sig för att ej inbjuda nya gäster. Nere i kammaren har emellertid inträffat en nyhet: de 6 ståndarknapparna hava öppnat sig, och då småflugorna ej i längden kunna finna ngon trevnad i deras mjöliga grannskap, klättra de uppåt mot rörets smalare del, där de nu till sin glädje finna en obehindrad passage ut i det fria. Där har nämligen den förändringen försiggått, att de förargliga, nedåtriktade håren skrumpnat och lossnat, fig. 3. Blomningens sista stadium är således ståndarstadiet, och nu följer kalkens fullständiga tillslutande i förening med att hela blomman sänker sig nedåt. Småflugorna, överpudrade av ståndarmjöl men lyckliga över sin nyvunna frihet, dröja ej länge att fira denna med ett besök i en nyöppnad, klart gulglänsande blomma, där samma skådespel i tre akter -- kalaset, fångenskapen och räddningen -- återigen uppföres, såsom vår aristolochia-blomma nu oåterkalleligen behöver det för sina egna planer.
Tavl. 362. Fig. 1 stjälkens övre hälft i blomning, 2 blomma i första (honliga) stadiet med inkrypande småflugor (3/1), 3 en del av samma blomma med en befriad, utgående fluga (5/1), 4 befruktningsdelarna sedda uppifrån (5/1), 5 mognande frukt, ituskuren (1/1), 6 frö (1/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
