Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Till mållväxternas familj höra några halofyter av mycket säregen habitus, som i allmänhet beror på den form och byggnad de antagit för att på en jordmån, som ständigt genomdränkes av saltvattnet, motstå vattenbristen. Ty en starkt saltmättad mark är för flertalet växter obeboelig, emedan den är en i fysiologisk mening eller, från växtens synpunkt sett, praktiskt taget vattenlös lokal. Äkta halofyter äro därför ofta gestaltade och byggda på ungefär samma sätt som suckulenterna (nr 269). Sodaörten är sålunda en "saftbladig" cäxt med trinda blad och även, i likhet med vissa andra xerofyter av samma bladbyggnad, tornig genom en stickande udd i varje bladspets. (Jfr t. ex. aloe- och agavesläktena och i visst avseende kakteerna!)
Sodaörten är en låg, utspärrat grenig, enårig ört, som först under sensommaren och hösten blommar och mognar. Vid fruktmognaden utväxa breda, vågräta bihang från de förhårdnade kalkbladens utsida, fig. 6 och 7. Man har iakttagit, att Salsola i likhet med andra strand- och steppörter uppträder som marklöpare: grenarna hårdna, ståndet ryckes upp med föga greniga rot och rullas omkring av stormarna, under sitt lopp utsående de mogna frukterna, och då dessa avfallit, föras de vidare av blåsten genom kalkbladens breda utskott. -- Det svenska namnet hos denna växt är givet av den anledningen, att dess aksa, såsom fallet även är med andra halofyter, är rik på soda.
Tavl. 354. Fig. 1 stjälktopp i fruktstadium, 2 grentopp av et tex. med längre och smalare blad, 3 blomma i honstadiet (6/1), 4 d:o i hanstadiet med ett skärmblad (6/1), 5 kalkblad (6/1), 6 d:o inemot fruktmognaden (6/1), 7 kalken kring den mogna frukten (4/1), 8 frukt (4/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
