Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Mållväxterna äro enåriga, saftiga och hastigt växande örter, några av friskt grön färg, andra gråaktigt gröna, vilket torde hava givit anledning till namnet målla eller mäll (besläktat med mjöl, mala, mäld, mölla o. s. v.). Det gråaktiga utseendet förorsakas av en tät betäckning av små vitaktiga punkter, liksom fina mjölkorn, men som under en lupp visar sig vara ett slags hårbeklädnad i form av små vattenklara blåsor. Så t. ex. är vitmållans allmännaste form vitpudrad på blad och blommor (fig. 2-4). -- Alla mållväxter äro antingen ogräs på fet, odlad och gödslad jord, eller och halofyter (sid. 24) på havsstränder och på saltstepperna inne i kontinenterna.
Dessa växter ansluta sig till nejlik- och narvväxterna genom fröet, som är platt och njurlikt rundat och i mitten hyser en frövita, medan det cirkelformigt krökta växtanlaget är beläget i utkanten, fig. 6-8. De äro emellertid skilda från de föregående familjerna genom bladställningen, blomställningen och sitt hylle, en liten foderlik kalk, fig. 2 och 3. Frukten är byggd som en nöt, enrummig och enfröig, men fruktväggen är blott en ytterst tunn och lös blåsa, fig. 5, varför denna frukt kan kallas blåsfrukt, Hos sl. Chenopodium ligger fröet på sin ena plattsida, fig. 5, och blåsfrukten är av nedplattad form. Blomkalken kvarsitter sluten omkring den mogna frukten, fig. 4.
Vitmållan är på trädgårdsjord och utkastmark mycket allmän över hela norden. Dess blad kunna med fördel tillagas och ätas som spenat, ty "det orätt tillägnade namnet [svinmålla] bör icke fördomsfullt förringa värdet av ett födoämne" (Sv. Bot.). Som torkade eller insaltade kunna de länge gömmas i förråd. Medan spenat måste odlas och skötas med kostnad och omtanke, men ofta ger usel avkastning efter en torr sommar, står mållan, detta vildväxande ogräs, alltid lika frodig och lämnar en lika välsmaklig anrättning som trädgårdsspenaten. En varietet av mållan har örten rent mörkgrön och blomställningen uppdelad i små, långt åtskilda blomnystan. Alla formerna äro ytterst rikt fröalstrande och lämna vid vinterns inbrott en begärlig föda åt gråsparvarnas och andra fröätares kringströvande flockar.
Tavl. 351. Fig. 1 stjälktopp och där bakom ett av de nedre stjälkbladen, 2 blomma i honstadiet med ännu sluten kalk och utskjutande märken (8/1), 3 d:o i hanstadiet mot blomningens slut (8/1), 4 kalken vid fruktmognaden (8/1), 5 frukten med fröet synligt genom den brustna toppen (8/1), 6 frö sett ovanifrån (8/1), 7 d:o i lodrät genomskärning (10/1), 8 d:o i vågrät genomskärning (10/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
