Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Nejliksläktet saknar bikrona, märkena äro blott 2 (fig. 5), och fröhuset har 4 flikar (fig. 6). Kring fodrets bas finnas flera tätsittande, korsvis motsatta skärmblad. Hos Dianthus-släktet är nejlik-typen skarpt utpräglad och högt fulländad: fodret är särdeles djupt och trångt (en avpassning för ett fåtal insekter med mycket långt sugrör), och till följd därav äro kronbladens skaft mycket långa: härtill kommer kronbladsskivornas utsökta skönhet och elegans genom praktfull färg, prydlig färgteckning och en på olika sätt tandad, flikad eller fransad kant. Hos praktnejlikan har skivan vid basen en gulgrön fläck, prydd med karminröda hår, fig. 2; ängsnejlikan har dels mörkröda våglinjer, dels vita punkter på lysande purpurgrund.
Praktnejlikan har hos oss en besynnerlig utbredning: i Sverige finnes den blott i Skåne och s. Halland på ängsmark samt dessutom vid nordändan av Bottniska viken, i Norge blott vid de stora fjordarna i Östfinnmarken. Den har vällukt, i synnerhet om aftonen.
Ängsnejlikan växer på torra och soliga backar (därav namnet "backnejlika") i s. och mell. delen av de nordiska länderna. Dess kronbladsskivor äro fullt utbredda endast under dagens soligaste och varmaste timmar. Dessemellan stå de upprätt och visa endast sin matt färgade undersida.
Tavl. 344. A. Dianthus superbus, 1 blomställning, 2 kronblad sett från översidan (3/2). -- B. Dianthus delto des, 3 växten i naturlig storlek med flera stjälkar avskurna, 4 ett blad (4/1), 5 blomma i längdsnitt (2/1), 6 fröhus (2/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
