Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
De doftande och färgstarka nejlikornas närmaste släktingar äro i våra länder tämligen spensliga örter med täcka blommor av milda färger. Den familj de tillhöra, ofta kallad "nejlikväxter" i vidsträckt bemärkelse, klyver sig dock inom vår flora i två tydligt skilda underfamiljer, och den högst fulländade, som även är den skönblommigaste, utgör "nejlikväxterna i inskränkt betydelse" eller Silenoideæ.
Denna underfamiljs kännetecken äro följande (se nr 340-343): blomman är fullkomligt aktinomorf eller likbladig, fodret är smabladigt, men kronan fribladig och kronbladen därför mycket långskaftade; ståndarna äro 10 i 2 kretsar; pistillen är en enda, men bildad av 2, 3 eller 5 fruktblad. Hos de flesta hithörande växter (tavl. 340-344) är blomaxeln tydligt förlängd mellan fodrets och kronbladens fäste; kronbladen äro ofta prydda av två små biblad (stipler eller snärp), som sitta på gränsen mellan skaftet och skivan och tillsammans utgöra en bikrona, vilken stundom tjänar till att sammanhålla kronbladen (se t. ex. tavl. 342, fig. 1 och 6). Stjälkbladen äro motsatta hos alla nejlikväxter, och blomställningen, som är knippartat förgrenad, blir därigenom ett reguljärt tvåsidigt knippe (se tavl. 340). Släktena äro mycket nära förvanta och skiljas huvudsakligen på märkenas antal och antalet flikar hos det öppnade fröhuset. Så har t. ex. Silene 3 märken, fig. 8, och dess fröhus öppnar sig med 6 flikar, fig. 9.
De här avbildade Silene-arterna växa på ängsbackar och blomma under högsommaren; taralden finnes över hela norden, t. e. m. i den högre fjällregionen, men backglimmet blott i vårt floraområdes s. och mell. delar. Hos bägge dessa arter är blomdelarnas utbecklingsgång delad i tre stadier, ty blomningen börjar med de 5 yttre ståndarna, och först sedan de vissnat, blomma ståndarna i den inre kretsen, varefter slutligen märkenas tur kommer att växa ut till full blomning. Blommornas hängande ställning och rakt utstående ståndare och märken utgöra en avpassning för sådana insekter, som genom oavbruten vibration med vinarna stå i svävande ställning framför blomman under sitt honungssugande, i främsta rummet således en mängd nattfjärilar, som ej slå ned på blomman, utan under full flykt för en längre eller kortare stund sticka in sitt sugrör i blommans inre och därvid beröra de långt utskjutande ståndarknapparna eller märkena. En del av dessa fjärilar svärma vid fullt dagsljus, men flertalet under högsommarens halvdunkla förnätter, och Silene-blommornas ljusa färger och vita kronblad äro då lätta att varsebliva. Ja, backglimmets blommor äro uteslutande bestämda för det senare slaget insekter, noktuider och andra nattfjärilar. Dess kronblad, fig. 7, hava nämligen mycket långa och smala flikar, som under dagen äro inrullade, fig. 6, men mot aftonen räta ut sig och genom sin ställning visa sin bländvita översida, varjämte de då utandas en stark och mycket behaglig nejlikdoft. Silene nutans hör därför till de nyktigama växterna (se sid. 49), som välja skymningen och natten för pollineringen, något som bland dett släktes många arter är ganska allmänt.
"Tarald" är ett gottländskt provinsnamn; samma växt kallas i andra landskap "smällor" för sitt uppblåsta foder, som vid häftig hopklämning spricker med en svag smäll. Fodrets form har även givit anledning till det latinska namnet S. inflata , och dess nätådrighet till namnet S. venosa , men dessa äro yngre än artnamnet latifolia . -- Ordet "glim" är taget från norskan.
Tavl. 340. A. Silene latifolia, 1 jordstam och stjälkbas, 2 blomställning (knippe), 3 ett kronblad sett från översidan (2/1). -- B. Silene nutans, 4 stjälkbas, 5 blomställning under aftonen och natten, 6 blomma under dagen, 7 ett kronblad (2/1), 8 blomma med bortskuret foder samt avskurna kronblad och ståndare (3/1), 9 fröhus (2/1), 10 frö (12/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
