Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
Onagraceernas blombildning återför oss till grannskapet av Geranium (nr 215-) och Sedum (nr 269-) på grund av den aktinomorfa gestalten och de 5 blombladskretsarna, av vilka även fruktbladskretsen är lika mångtalig som de andra. Här äro hylle bladen i varje krets 4, ett antal som är tämligen sällsynt bland dikotyledonerna (jfr dock t. ex. Evonymus, nr 238, och Vornus, nr 247, samt alla Cruciferæ). Vidare märkes särskilt, att fruktämnet är tydligt undersittande.
Mjölket går även under namnet Epilobium angustifolium. Från Epilobierna i det följande skiljer det sig genom något olikbladig blomkrona.
Det är svårt, för att ej säga omöjligt, att ordna de naturliga familjerna i en sammanhängande serie med bibehållande av den ordning, som den naturliga släktskapen fordrar. I synnerhet är detta omöjligt med den nordiska floran, som blott omfattar brottstycken av jordens växtlighet och därför ensam för sig ej bildar ett helt system, och här kunna därför luckor och tvära övergångar ej undvikas. Orsaken till denna svårighet ligger just i det naturliga systemets egen fordran på att hänsyn tages till alla viktiga kännemärken hos växterna, ej till ett enda eller några få sådana; och ett anordnande av familjerna i en enkel rad är därför ej tillräckligt till att förtydliga dessa familjers frändskap i alla riktningar, deras närmare eller fjärmare inbördes ställning. Endast på det sättet skulle man kunna samtidigt demonstrera en familjs beröringspunkter med alla de närstående, att familjerna ordnades i alla tre rummets dimensioner. Då vore det möjligt att t. ex. ställa onagraceerna i omedelbar närhet av å ena sidan de här längesedan omtalade geraniaceerna och crassulaceerna, å den andra vissa familjer i det följande, såsom Lythraceæ, Caryophyllaceæ m. fl., och slutligen även några släkten inom Rosaceæ.
Chamænerium intager en särställning genom den betydliga storleken hos alla sina delar. Det är en av vår floras praktfullaste örter. Stjälken uppnår ej sällan 2 m:s höjd, och alla växtens delar visa sköna och anslående färger. Blomdelarnas storlek låta oss med lätthet följa blomningens skilda faser: först ståndarstadiet, då ståndarna med gråblått pollen sträcka sig fram ur blomman men stiftet är nedböjt (se överst i klasen!) -- således tydlig proterandri --, och därefter pistillstadiet, då ståndarna och stiftet bytt plats och de 4 märkesflikarna äro vitt utspärrade.
Arten är allmän i stenrös, på klippavsatser, högt uppe på bergväggar och andra otillgänglige men tillika solöppna och tämligen torra platser, där den hastigt skjuter över den omgivande vegetationen. Dessutom är den allmän på barlagd mark, såsom dikesväggar, kalhuggen skogsmark, svedjeland, grusvallar o. s. v., emedan den genom sina rikliga svävfrön förmår att genast taga dylika platser i besittning. Emellertid uttränges den åter ganska hastigt av återväxande ungskog. Dess utbredning omfattar hela vår nord, även fjällområdet ovan trädgränsen, och i våra lappmarker blir den ej mindre ståtlig och skönblommig, än i de sydligare landskapen. Denna art har dessutom på norra jordhalvan en utbredning som få andra växter, ty den finnes vild i nästan hela Europa, Kaukasien, hela Sibirien, Centralasien, tempererade Kina och tempererade Nordamerika.
Denna högväxta och ymniga växt har man på flera sätt sökt göra nyttig och användbar. De rikliga fröhåren har man förr samlat till ett slags bomull, som till och med låter spinna sig till tråd. De späda vita skotten från jordstammen har man uppgrävt och använt som sparris, och de späda bladen som sallat. Namnet mjölke eller mjölkört syftar på bladens förmåga att öka kornas mjölkgivning, vilket står i sammanhang med egenskaper som likna teträdets. Mjölket har nämligen fått sin största ryktbarhet som tesurrogat och tillika ett av de mest missbrukade teförfalskningsmedlen. Bladen gica i och för sig ett ganska njutbart, lindrigt bittert te, men kunna dock icke konkurrera med det kinesiska teet, och hava därför särskilt i Ryssland begagnats till inblandning i detta till så stora mängder, att förfalskningen uppgått till 40 procent av varan. En viss tefirma i Moskva kunde genom denna inhemska produkt under blott ett par månaders tid sälja 40,000 skålpund mera "te", än vad den under samma namn hade inköpt. Förfalskningsmedlet, bladen av mjölket, kallas på ryska även "koporka" eller "koporje-te" efter en by (och gammal svensk fästning) Koporje vid Finska viken i guvernementet Petersburg. I vissa trakter därstädes utgjorde denna växt den förnämsta näringskällan för befolkningen under hela senare hälften av 1800-talet, innan man kom denna omfattande förfalskning på spåren. Ja, folket drog ej i betänkande att avbränna skogarna för att på så sätt skapa en jordmån, där mjölket kunde utveckla sig i massor. För att insamla bladen flyttade hela familjen till skogarna för en tid av flera veckor under sensommaren och hösten. Koporjeteets framställning var en ganska omständlig process, men affären dock lika fördelaktig för lantfolket som för handelshusen.
Tavl. 334. Fig. 1 stjälkstycke med frukter och sidogren i blom, 2 ståndarknapp före och under sin blomning (4/1), 3 mogna frukter under fröspridning, 4 svävfrö (5/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
