Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
I motsats till föregående art är denna växt ett lågt småträd, vanligen förgrenat nästan ända till marken (buskträd) och utrustat med särdeles fasta och styva, starkt utspärrade kvistar, av vilka de flesta äro tornuddiga. Mycket sällan ses växten bilda träd av 4-5 m:s höjd med hög och smärt kronstam. Den har en stark förmåga att utbreda sig genom rotskott, som uppskuta vitt och brett omkring huvudstammen. Blommorna framkomma på bar kvist; ståndarna äro 20 (fig. 5). Frukten är gråblått anlupen, fruktstenen är tämligen slät, fruktköttet tunt, hårt och långt in på hösten ytterst surt och sammandragande. Genom frosten blir det likväl njutbart, och därav kan man då bereda en utmärkt saft. Denna frukt kallas ofta "stärkbär".
Häckar av slån bilda en huvudsaklig del av de på torra backar så vanliga törnsnåren i s. och mell. delen av Skandinavien och utgöra dessas kraftigaste och tornigaste partier. På de nämnda lokalerna med torr mark, sydläge och solhetta trives arten bäst, ehuru den även förekommer på något skuggiga ståndorter i ekbackar och skogsängar. Den är långt mindre härdig än häggen, ty mot norr går den i Sverige ej utöver ekens område (söder om Dalälven); den finnes blott i s.-v. hörnet av Finland och på Åland, i Norge blott i s. delen, företrädesvis längs kusterna, och saknas alldeles i den subalpina vegetationen. Bland de träd och buskar, som hos oss blomma på bar kvist, är denna art en av de sista (maj - början av juni). Översållad av blommor, erbjuder slånhäcken en utomordentlig täck och leende bild av vårlig fägring.
Tavl. 313. Fig. 1 gren i blomning, 2 stenfrukt (1/1), 3 d:o med delvis bortskuret fruktkött, 4 fruktsten och frö (växtanlag) i längdsnitt (2/1), 5 planritning av blomman.
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
