Förra 
Nästa 
Index Innehållsförteckning
I allt väsentligt stå våra Rosa-arter varandra ganska nära: storlek, snitt, förgrening, blad- och blomform, stipler, taggar, nypon m. m. visa hos dessa växter föga skillnad, ett förhållande, som i förening med stor variationsförmåga gör Rosa till ett svårt släkte, om man vill utreda och begränsa dess arter och former. Luddtörnet kan emellertid föras till en annan grupp än föregående art, mindre för sina mjukludna, sammetsskiftande blad, än på grund av taggarnas raka form. Småbladen äro dessutom fint dubbelsågade, fig. 3, och tydligt hartsluktande om de gnuggas; nyponet är oftast beklätt av körtelborst, fig. 2, och blir ännu tidigare än hos R. afzeliana (redan i slutet av augusti) rött och köttigt. Bägge arternas nypon insamlas och torkas för hushållet. Till sin förekomst äro båda dessa allmänna arter vanligen blandade om varandra på torra lokaler, såväl öppna som beskuggade. Genom sina taggar -- de hårda och spetsiga, men lätt borttagna utväxterna från barken -- kunna de ostört bilda snår (jfr sid. 1 och nr 283), och dessa vanligen större, tätare och ogenomträngligare på trafikerade ställen, t. ex. i närheten av gårdar, byar och städer, längs vägarna o. s. v., än i obanade vildmarker, ty här är artblandningen och kunkurrensen med andra växter större än i människoboningarnas närhet. Bebyggande, odling och kreatursbetning leda nämligen alltid till undertryckande eller utrotning av de obeväpnade växterna i småskogen och buskvegetationen.
Tavl. 291. Fig. 1 stamstycke och blommande skott, 2 nypon, 3 två bladtänder (8/1).
Förra Nästa Index Innehållsförteckning
